jag då talade helt saktmodigt för hennes bä sta, efter hon omöjligen sjelf har mod dertill, så torde han kanske höra våra böner och låta henne få bo qvar., Men för strykningen — Jag skall stryka i stället för dig, Mary, inföll miss Owen vänligt, i det hon hastigt steg upp. Jag går nu genast och börjar dermed. Mary Barber gjorde sig i ordning till sitt äre ch kom snart ned från sitt rum i en drägt, så prydlig, att hennes matmor blef öfverraskad. Hon bar en klädning af rödbrunt, fint och got äkta tibet samt en rå silkesschal med en vacker bord i lyande färger. Denna schal hade hon egt halfva sitt lif och den såg ännu lika ny ut som någonsin. Hennes halmhatt var klädd med brokiga ljusa band. Du är ju riktigt ståtligt klädd, Mary! — Ja, kära fru; om jag hade gått i mina vanliga paltor skulle sir Dene knappt velat höra mig. Kläderna göra mycket till här i verlden. Uttrycket paltor var blott ett figurligt talesätt; Mary Barber var alltid snyggt och ordentligt klädd. Då hon begaf sig på väg med en sammanvikt näsduk och en stor bomullsparaply i handen — den följde henne alltid då hon hade sina bästa kläder, om äfven solen lyste aldrig så klart — nickade mor och dotter vänligt till afsked och önskade henne lycka på färden. Hon gick med raska steg och drog under tiden på sig handskarne. Ute på ladugården måtte hon arrendatorn, som med förvåning såg husets tjenarinna så högtidsklädd vandra bort en arbetsdag. Hvart skall du gå, Mary? frågade han. Hon sade honom sitt ärende. Mr Owen skakade på hufvudet, liksom han icke hade