till en början inköpte ett till hälften förfallet fabrikshus, der ett bomällsspioneri inrättades, så pass storartadt, som de små tillgångarna medgåfvo. Denna fabriksrörelse ha de småningom utvecklat, så att, då vid början af nordamerikanska kriget E 1852 den stora bomuliskrisen inträffade och nglands största bomullsfabriker såg sig nödgade att alit mera inskränka sin verksamzet samt stutligen heit och hället afbryta den, var Rochdalesen fabrik den sista, som upphörde att eri Ett sådant resuitst af 28 fattiga arbetares gemensamma sträfvande efter oberoende äronskligen vackert och vi hafva numera icke så få exemPel på dylika föreniogar, hvilka dritfva sin verkmhet i en omfattande skala. Så finnes det i ärich i Schweitz en förbrukningsförening, som årligen omsätter varor till ett värde af 1, miliioner rdr med en vinst uppgående till omkriog f Enligt de nya samhällsteorier, på hvilka vi förUt sett prof, skulle det vara förnedrande för arbetaren att mottaga godtgörelse i form af arbetslön. Dot skulle derför vara ett stort framsteg för ärbetarse sti genom förening med kamrater blifva sin egen arbetsgifvare. Många försök i den rikthingen hafva blifvit gjorda, ehuru med olika framång. I Frankrike gjorde sig efcer 1848 års reWVlution den grundsatsen gällande, att staten skulle Sätta arbetaren i stånd att blifva sin egen förläggare och följaktligen göra kapitalisten för honom Umbäriig. Till den ändan anslog regeringen tre millioner francs såsom förlagskapital ät dem, som ville upprätta sådana produktionsföreningar eller fåson de nämndes cooperativa föreningar. Då enellertid här likaväl som vid det stora kapitalets förvaltning i första rummet fordras redlighet, inBigter, försakelse och tålamod, om någon framgång skail vinnas, men de flesta af dessa egenskaper saknades hos de i fråga varande föreningarnes medlemmar, har följden blifvit, att flertalet af dem; 40 eller 50 stycken gått under och lidit skeppsbrott på ett sätt, som bör afskräcka hvar och en från att ge sig in på den vägen. Den, som tror Hig kunna på en gång hoppa från samhällsstegens nedersta a till den öfversta löper lätt fara att störta ned och bryta hälsen af sig och den, som nnet med sig, att han är i saknad af de egenBkaper, som fordras för att leda eller deltaga jen btörre affärs verksamhet, gör bäst uti att han icke försöker sig på den, Det var emellertid några af Cosa föreningar, som höllo sig en ganska lång tid och gjorde goda affärer. Bland dem påminner jag ig särskilt den masikaliska instrumentmakareföreningen. Att den lyckades bättre än de andra, om sig deraf, att den kunde på platsen köpa gina råvaror, fullkomligt kände deras värde, samt framförallt hade en strykande afstätning på sina fabrikater då nästan hvarje familj hade behofaf ett eller annat musikaliskt instrument. Inom sådana ere deremot, som förutsätta stor bekantskap med je särskilda låndernas och orternas handelsförhållanden, som kräfva icka blott en stor teknisk färdighet, tan äfven en stor fond af vetenskaplig bildning, är det icke skäl för hvilken arbetsassociation som helst att operera, så framt nemligen icke dess delegare äro kloka nog att med fullt förtroende öfverlemna ledningen af det hela i insigtsfulla personers händer och att nöja sig med att sjelfva endast medverka under en anspråkslösare form, det vill säga lemna sitt naderstöd på ett sätt närmast liknande det, hvarför arbetslön åtnjutes. De vinnai allt fall målet för sitt sträfvande, då de erhålla del af afkastningen i proportion af hvad de iföretaget insatt. Jag nämner med flit ordet arbetalön, emedan erfarenheten lärt, att de arbetsassociationer, som icke uader den formen tänkt sig den åstundade viösten, varit de första. som störtat Att så skott, är helt naturligt, ty handarbetet är nch mäste förbiifva den första beståndsdelen i de irdostriella affårerna och äfven den arbetare, som förlägger sig sjelf, kan icke uppställa någon tillförlittig beråkningsgrund öfver en varas produktionskostnad utan att äfven taga med i beräkningen ett särskildt värde för handarbetet. För att emeilertid arbetsassociationer skola kunna verka med framgång fordras det i första rummet att inom dem finnes en stor fond af sadtighet, allvar och heder, ty der dessa egenskaper brista, lyckas icke något företag. Men dertill kommer ännu en omständighet och det är, att ledningen af det hela med nödvändighet måste uppdragas åt en enda person, som eger fullzomlig beslutanderätt i fråga om de gemecsamma angelägenheterna, ty erfarenheten har städse visat, att der ett flertal personer för uppnående af ett gemenramt ändamål tillskjuta en lixa myckenhet egendom, det varit en nödvändighet lägga den högsta lednoiogen i händerna på en derför skicklig person för att förekomma alla dessa olika ryckningar fram och åter, som biifva en ovilkorlig föjd, så snart bestämmanderätten tillkommer flera. Det kan dock icke derför förnekas, att bolag finnas, som, eburu beståeade af femtio, ända till hundra delegare, allal. 4 på samma grad, dock i enighet och sämja verka för ett gemensamt mål och vi hafva derpå flera exempel äfven i vårt land. Som ett sådant vill jag framhålla hafsfiskebolagen. De bedrifva sin verksamhet på det sättet, att ett antal arbetare församniaustin:na medel inköpa en farkost. från hvilkea de sjeltva utföra fistet, hvars vinst de s2dan fördela icke a!lenast i förhållande till hvars och ens antal aktier, utan äfven med afseende p det kroppsarbete han åstadkommit. Vid dyli affärer kan en sådan förenad verksamhet med för del bedrifvas och det af flera skäl. Dels är arbebets frakt bärvidlag lätt realiserad samt den tid, ander hvilken det egentliga arbetet ligger så att säga i förlsg, jomförelsevis kort, så att hvar och en snart nog i proportion af sitt deltagande åtnjuter den vinst, hvaraf han gjort sig förtjent. tt sådant bolag kan, sedan vicsten är fördelad, upplösas lika lätt, som det organiserades. Men det inses bolag, som äro af en ännu mera öfvergånde beskaffenhet, nemiigen sådana, soat upptomma, då en arbetsgifvare på ackord upplåter åt ett begränsadt antal arbetare att utföra till exempel ett odlingsföretag eller ett schaktningsarbete. Arbetarne välja vanligen då inom sig en förman, iom åtager sig ledningen af arbetet, hvarför han Asom ersättning åtojater ena högre aflsning än de riga. -Ea sådan förening grundar sig på allas ika skicklighet och beredvillighet att offra sina trafter för det gemensamma målets vinnande samt örutsätter, att arbetarne hafva till hvarandra det örtrosndet, att ingen skall svika isina pligter och lerigerom kränka de öfrigas rätt, Ett likoande o!ag och stödjande sig på nästan enahanda grundata är det, som eger rum mellan befälhafvare och ättviog på de norska handelsfartygen. Vi veta la, att dessa fartyg segla billigare än de svenska, ch orsaken dertill ligger icke endast i den omjändigheten, att de i följd af frakternas beskafenhet kunna byggas mindre präktiga och dyrbara n de svenska, utan äfven och i en väseatligare rad deri, att besättningen kommer i åtnjutande f en viss andel af befraktningssumman. Den aretar följaktligen med större ifver och lastning ch lossniog gå fortare, då hvärje man vet med g, att han har en direkt fördel af det gynnimmare resultat, han bidrager att åstadkomma. å det sättet finnas många slags föreningar, som ppträda. under olika former iör att understödja ch befrämja afkastningen af arbetet, men det git8 en vigtig omständighet, som icke får förglömas af dem, hvilka äro betänkta att på det sätt förbättra sin ställning, och det är, att den, sia egen arbetsgifvare, är också ensamt LO