Jul-Litteratur. V. Fogel på grön qvist. En sommar på Drotisingholm; Smärre dikter samt wuidrag ur bref och dagboksanteckningar af M. A. J. Utgifna med bidrag af Anders F. (Stockholm, Sangon Wallin.) En af vära förnämlgare skalder har uuder denna något besynnerliga titel utgifvit en samling af sina nyaste lyriska dikter. Hvarföre han gifvit dem en omklädnad af ett slags berättelse om en sommarsejour på Drottaingholm, hvarföre han instrött dem i en fingerad korrespondens och liksom skilt dikterna i två grupper med olika signaturer, känna vi icke. Det är ötvorbofyud taget icke lätt att fatta meningen i heia detta godmodiga maskeradupptäg; måhända skall det dock lyckas oss bättre, då vi i hel. gen få tid och tillfälle att läsa detbela mera corgfälligt samt med Inga och sans Det vissa är, att bland sjelfva dikterna, såväl de allvarliga som de i en skämtsam eller ironisk ton hållna, finnes mycket af botydande värde — ja, en och annan ver ig perla. Vi taga oss friheten att som prof citera följande: Morakulien. vid Strömsborg. Den lilia holmen leker dig i hågen, Ty äfven der är Bachus välbevågen. Vid stranden sitter Morakullan bidaide Om någon vinkar, kommer båten glidande. TI dag är tyst; blott ljumma vestanvadar Med löfven prassla i de gröna lind. Men lyss! från Klara höras klocko klingande Och snart från alla kyrkor sammaringande. När så de vackaa klockljud, klangullt klara, Förtonande utöfver vattnet fara, Då sitter Morakullan stilla gråtane Och klagar för sig sjelf, ack, fögs båtande: Här som en slaf vid åran är jar bunden, Den ljusa, fridfullt sköna sabbatstunden, Då alla mina kära hemmavarane I båtarna på Siljan komma farodex Och hennes tankar gingo nu såvida, z Och hennes tårar föllo nu så sida. I hjertats blomstergård hvem rähar knopparna När väårregn faller, hvem vill räna dropparna? Men dagen gick sin gång, sor mången annan, ODeh qvällea kom och Bachusskötte kannan. Vid äran sitter Stina, tyst föridande, När gäster vinka, kommer bien glidande. Nu med en fock af näpna må grisetter Och rnga sprättar hon från tranden sätter; Det sar ett skämtande, ett fn och hånande, Och Morakullan fann det knapt förvånande. 8å är du åter här, du brun Stina; Hvad du har nätta skor oc! strupor final Men Morakulun skämtets dd ej fattade, fon rodde fyrtare och baraskrattade. sHar ingenfåstman än du runnat fånga I Dalom? Här du välja ka bland många. Du måstrlära dig ett glad beteende: Nej, tak duls — sade Mrakullan leende. . ater du i båten utar segel Och pter ut din ungdoms akterspegel., Meniå stor bit tör kanske blifva öfver, du, Att a kan spegla dig, som du behöfver, duls