Och så satte vi oss i rörelse igen i samma ståtliga ordning, som vi förut innebaft och tågade. högtidligt förbi bersån, derifrån de båda damerna, särdeles den ena lornjerada 083 med: en så. högat förundrad: min som om hon aldrig sett litterärt folk förr, och upp till den präktiga hufvadbyggnaden, der vi, efter något bråk och ringande på en galonerad person, som skullö vara någonting i samma väg som jag, men hvars skinande par alldeles förtogo min förra stolthet öfvsr mina egas gulskurade tingestar, flogo tillträde till ett par mycket trefliga rum, der allt vårt packgods fick aflastas, hvarefter de provisoriska betjenterna fingo afsked och jag förest... älldes, höll jag på att skrifva; men omnämndes, är kanske rätta ordet, för kammarjackaren såsom sällskapets ordinarie betjentgosse, så initierad i sällskapets toilettbestyr och vanor, att jsg blifvit det en alldeles omistlig klenod, en förklaring, som tycktas väcka alldeles likartade känslor hos kammarjunksren och mig, åtminstone alldeleslikartade dragningar i våra mungipor. Och så lempades vi för oss sjelfva mpå några ögonblick., mina tre. herrar tör att ordna sig efter resan och jag för att passa dem upp, under det att kammarjunkaren gick för att meddela sin familj den högst angenämna öfverraskningen. Sesån, ende herr Thorbjörn, sedan kammarjunksren gått, nu är det värsta öfverstökadt. Skulle tro, att jag också sockrade in det åt honom, så att han blef charmerad. Mycket fördelaktigt att sockra så der. Kostar ingenting. För resten riktigt trefligt här, Börjar redan kände mig hemmestadd. Kan icke se något hinder för att vi stanna Bär, huru länge som helst. Jakob, ditt nöt, hvarföre packar du icke upp? Tror du, att du är här kanske, för att stå och lyssna på