väsendet, På tal om generalråden framkal-s ade budskapet något skratt genom försäk-J ingen att till innevarande stand hade deno ya lagen ej uträttat någonting och dettalf rore beklagligt. Till slut förmälde budskapet s ör församlingen, att hon eger suveränitets-t ättigheten att besluta rörande den defioitivale ormen för regeringen, och uppmanade heane!l tt icke taga ett brådstörtadt initiativ.t At dessa ord klappade man händerna. Bad-l: ikapet tillade, att vid ett gifvet tecken skulle ! oresidenten nedlägga den makt, församlingen ! nade öfverlemnat till honom — ett j om ej tycktes tillviona sig kammarens gilande. — Uppläsandet af talet räckte i två ; limmar, och då det var slut, syntes presidens ; ten vara både upprörd och trött. Det intryck man erhöll af talet var, att en spän-! ning eger rum mellan de två mskterna. ! Man skildes åt under tystnad och midt under ett digert snöfall. Opinionerna äro mycket felade. Yttrandet rörande den blifvande militärtjensten beklagas mycket. Thiers ställning i förhållande till national församlingen börjar blifva allt svårare. Del noderat republikanska tidningarne äro ense l. om att den monarkiskt sinnäde högern och csätern återkommit från departementen till Versailles med ett ännu oförsonligare hat mot republiken än förr, och att da baskylla Thiers, vi veta icke på hvad grund, för att ha brutit ötverenskommelsen i Bordeaux, gesom hvilken högern och venstern förenat sig om att låta författningsfrågan hvila. Det konservativa partiet, som inom församlingen förfogar öfver en majoritet af 500 röster mot 250, längter med otålighet efter att få bagagna sin makt och utöfva ett större inflytande på regeringens handlingar. Eno af högerns förnämsta Önskningar är att få bort undervisningsministern Jules Simon. Men trots alla stormlöpningar mot denne hatade representaat för ,Septembermännen söker Thiers hålla honom uppe. För öfrigt känner Thiers mycket väl majoritetens stämning, och det är derföre han förklarar, att han icke på något sätt vill gå församlingens initiativ i förväg, och att han är redo att nedlägga sitt embetg så snart nationalförsamlingen anser, att han icke på ett tillfredsställande sätt löst sin uppgift. Times specielle korrespondent i Paris skrifver rörande denria sak den 5 dennes: ;sMajoriteten utöfvar på prasidenten en tryckning, som Mg ÖRE gifva hans politik, huru ärlig och välmenande dena än må vara, ett utseende af villrådighet och froktan i förhållande till de partimotsatser, hvilka han alltid sträfvar att försona. Det är ingen fasthet hos regeringen, ty hon följer icke några bestämda grundsatser; hon är tvärtom sammansstt af så olika elementer, att hennes chef nödvändigt måste påverkas deräf.s I samma anade skrifves tl Kölnisehe Zaitung från Versailles: Majoritetens stämning mot Thiers visade sig tydlig vid valen af dekärskilda sektionernas presidenter och sekretorare. Man valide nästan uteslutande medllemmar af banådningskommissionen, med hvars beslut Thiers var missröjd. Härmed ville den konservativa majoriteten tillika visa landet, att den gillar afrättnivgarn3 och är beslaten att för framtiden energiskt genomdrifva sin vilja. Antalet af de dsputerade, som på detta sätt hålls tillsammans och eventuelt vilja erbjuda grefvön af Paris kronan (i fall grefven. af Chambord icke vill gå in på deras vilkör) uppgår till 410, och dessa hoppas att kunna påtvinga minoriteten (omag 200 republikaner och 60 legitimister) sin vilja : Under sådana förhållanden blifver det allt svårare för Thiers att fortsätta med sitt balanseringssystem. Icke endast det konservativa partiet är missnöjdt med honom, utan äfven venstern. DY medgifvanden hin gjort i republikansk riktning anses som smulor, hvilka han kastat åt republikanerna för att bringa dem till tystnad. De radikala tidningsrne snsg hans budskap endast beräknadt på att smickra majoriteten. Gambetta framhåller i sin tidning-i synnerhet, att Thiers i sitt 60 sidor långa budskap icke en enda gång vågst nämna ordet republik. Ett af a Qainet, Sohoeleher ock 48 andra deputerads at veostern undertecknadt förslag om allmän amnesti skall sannolikt blifva förkastadt. Då vigtiga tilldragelser standa i franska nationalförsamlingen, torde det vara af inatresse för våra läsare att känna församlingens partier och deras ledande män, hvarför vi här, efter en korrespondent till ett utländskt blad, lemna ea kort förteckning på dessa partior: Nationslförsamlingen sönderfaller för närvarande i fem grupper: 1. Den så kalfade Röunion des Råeservoirs (högern) med hertig Audiffret-Pacquir till ledare; 2. Högra centern med Saint Marc Girardin (en af de fyra vice presidenterna i EA MT fr till ledare; 3. Venstra centern med Rivet; Den republikanska venstern med Leroyer; Db. Union. republicaine med Edouard Qainet. De. sistvämndas organer förmäla, att da äro beslutna att afgjordt uppträda för bsviljandet af amnesti och för nationalförsamlingens uppläsning samt att i tribunen bringa Gaston Crbmieox afrättniog på tal, emedan de anse denna betydg det verkliga återställandet af dödsstraffet i politiska saker,, Don republikanska venstern räknar 179 medlemmar; vid. dennas sammanträde den 2 December förordades af alla talare nationaliörsamliogens förflyttniog tili Paris; men man hyser dock ringa hopp om att detta uttalande af partiet skall få något resultat, om ej regeringen också afgjordt uppträder härför. Flera medlemmar af detta parti hade. sisti onsdag ett samtal med Thiers i dötta ärme. Garibaldi bar nyligen.F en; tidning i Ravenna uppträdt med-ett bref, i hvilket Han förordar Nizzas lösstitände från Frankrike. Brefvet slutar på: följande sätt: Att förneka Nizzas nationalitet; dåt är att förneka solens