JAKOB STENS HÄNDELSER.) Af MATTIS. EHm, oändligt smickrad, försäkrade kammarjonkaren med ett svagt bemödande att småle, särdeles trakterad,, fortfor han med en något besynnerlig blick, som jag först troåde gällde mig, hvarföre jag tog af mig mössan och bockade mig så artigt jag kunde, men som jag sedan märkte stannat likeom fastnaglad på vår stora kappsäck, fruktar blott... hm... att herrarno gjort sig alldeles för mycket besvär. Tyvärr, snart sedt, det lilla som finns här. Vill hoppas, att herrarne inte omakat sig enkom för det, utan ändock skulio ut för andra ss ker och ändamål... hm...n (Ny uttrycksfull blick på kappsäcken.) ; Andra ändamål, upprepade herr Thorbjörn, som nu fann för godt. att taga till ordet. Skulle inte detta herrliga ställe vara ett tillräckligt ändamål för en resa tra gånger så lång! Allt hvad viredan sett här ända ifrån (Göm tittade på den förträffliga skrifsanden, i hvilken vi fortforo attstå) ända ifrån den högst anslåenda vägen. ifrån sjön, som tilltalade mig sår att jag ingeatiog högre skulle önska än att få spatsera der hvarje dag så länga sommaren räckte ech upb till de makalösa perkanläggningarne och vidare upp till palatset hör, oger ett doft af den sanva smakens poesix Alltför obligeant,, tyckte kammarjunkss ren, verkligen alltför obligeant. Kanske herrarne behaga stiga in sålänge. Särdeles hett här på gården, en särdeles varm dag. Och han torkade stora svettdroppar ur sin panna, under det att han kastade en skygg blick bort åt bersån med de båda damerna i. ) Se A. B, M 278—285 och 288,