9 V4SVIRSTUL ULGLUCLAUL, ARAVOLISAL OFTA nadt ortregister: Jul-Litteratur. IL Svea, folkkalender för 1872 (tjugnåttoad årgången), har som vanligt ett mycket rik haltigt och omvexlånde inna såll, både i textoc illnstrationer. Framför titelbladet finner ma; ett i fiot stålstick utfördt, mycket lyckad porträtt af framlidna drottoing Lovisa, hysr. till som text hörer en berättelse af Mari Sophie Schwartz, kallsd Ett blad ur drott niog Lavisås välgörenhetshistorie,. Blanc öfriga bidrag i obonden stil märkes: Fö hundra år sedan, af Mattis, en raskt nt kastad skildring från revolttionsperioden 1772 med 4 illustrationer af Broliog. Sylvia he lemnat en liten skånsk byhistoria Maj byn, till hvilken nysenämnde tecknare fogat tvenn2 illustrationer. Af Bias fiones en medeltidssaga Nybyggaren vid Agaefito, hvari skildras det första besyggandet af den plats, der Stockholm sedan oppstått. För öfrigt förskomraa ikalehdern! en uppsats af J. ArrheBios om ungdomens bildning och åtekilliga Baekfifnföger; såsom af centralstationen i Stockbo-v, Stens tunnel på östra stambanan, tysta skolan, nya riksbivlistoket (af A. Abnfelt) ssimt en mindestecEniug öfrör Höckert af C. Lundia, allt med vedarsörliga -arbädningar. Bland stycken i buaden Stil märka vi bidrag af Sehlstedt, Anna A., H.dbarg (Skeppar O!of, en rimmad skärgårdskistoria samt Hojser och slög, det ssnare med plansch i stålstick efter Malmströms berömda tsfia), Wilhelmina m. fl. Dödsruncroa ba i denna årgång tre olika författsre. Axel Krook håt minnestecinat: C. J. Billssärk; G. R: Rabe, NTotgberg, N-Lilja, H. A Hari ton, E. v. Stedingt, P. G. Sparre, P. F. Mengel har skrifvit nekrologe: öfrer: O, G. Hedangren, J. A, H-z lins, H. G-. TrolleWachtmeister, A. A At:ias och C. Wachteister. Or Of Rydöerg har skriftit ett emivne öfrer K. P. Bonde. — De små flodbarnen. En fee-saga af Charles Kingsley Från engelskan. (Stockholm, Oscar Bamma föflag, pris 1 rdr 25ö:e.) För dem Sh kärna romsrea sHypatian är författarnamret Kisg ley f ovanligt god klang, och föreställningen att äfven denoa fös-saga är e. företeelsa af första rangen komma galunda på skam. Man skal blott sällan finna så mycket fantasi, så mycket friskhat och så mycket humor i föredisg med så ktor förnåga alt utsn ringaste svårfettlighet för ett barn gifva ce verkligt förädlande I-ktyr som i denöa berättelse om epiliteg tötargosses säl!samina öden före och efter sin förvandling, il det han nomligen förvilade sig i en skörsterspips, kom ned i ett fist sofrum, misstänktsr för iäbroit; fMyldi undan, jagades, drucknaäde och — bief förvändlsd till eit vatferbarn. Det fiones landbarn — hvarför skulie det icks kuona fionag va:tenbarn? Fisnes dt icke vattenrättor, vätterflogor, veitensyrsor, Vvattenkräbbor, vattebskörpioner, sjötigrar, sjökattor, sjöhästar, sjöbjörnar och sjöelefänter, sånt af plantor, sjögräs, sjöblomiaöt 6. e. Vv. i olodighet?. Förbållandet var sådart med sotermurren Tom och derför gjorde den förment bestulne adelsmannen br Johå och hats sällskep ett stort nisstag, när de klagada och sörjde ötver den svärta kropp, soi de drogo upp ur vattnet och Sade-dtt dat vår Tom; som hade dronk-1 nat. De misstogo sig fullkomligt: Toi var lefvande, renare och gladare än han nå-j gonsin varit. Elfrornå bade tvättst honom så väl i den ringande floden, att icke endast hans smuts, utan äfven hela hans skal och hylsa voro aftvättade och den lila snälla, verkliga Tom hade komwit frem från dess inre och sifömade fråm, som eö sjöslända gör, när dess skal är bräckt och how släpar sig frsm till stranden på rygger, för att tälla axt skinn och flyga bort som cn fjäril med fyrs broktigs vögar, länga ben och antenner. Men allt det der förstod icke den hederlige hr John, utan han hade fått i sitt bufvud, att Tom hade drunknat och var död. Då de sågo i de tomma fickorns, som till-! hörde havs aflsgdarträgor, och icke furnöl der, hvarken juveler eller penoingar — in) entiog, utom ire stevar och en messisganapp tå en segålgätossnodd. å kände br John ett begär att gråts, mäktigare ln hen någonsin bade käat, och kiandrade sig sjolf i mera än han hade beböft sit göra. Han grät, stallgossen grät, jägmästaren, skolfrun, e små flickorna, ladugårdspigan och den gamla sköterskan gräto, och rädig frun sjelf grät, ty fastän hon hade lösbens, hade hon dock ett godt bjerta; hon lät på kyrkogården lägga en vacker liten grafsten öfver det tomma skalet efter Tom. Lilla fröken El lie ville icks på en hel vecka leka med sin docka och glömda aldrig lilla Tom. Det utdrag vi gjort torde gifva lässren en föreställning om den lila berättelsens :; friskhit och erioivalitst, egenskaper, som blott : i rioga mån störas al en få ett par ställen kanske rågot starkt frarmträdsnde moraliserande temdeas, yttrande sig bland annet i tömligen låoga och Erångiga rann på de allegoriska personligheter författaren presenterar. Vi tilöaska emellertid den Killa skick. ligt försvenskade föe-sagan all möjlig spridniog och tro att äfven äidra persozer skola! med höja blädera deri, äkta humoristisk är ofta framställningen. — Robinsonader från alla verldsdelar. Verkliga händelser, skildrade af Rickard Andree. Öfversatt från lyskan. Med 90 texten inrr LA a SMA MR ARR