a Re RE TER INR TE RER ARE KIT TES UTRREA SARERT fallna inoch utrikesposterna. När detta nedskrifves, ha dock ännu inga tidningar från postkontoret hunnit utlemnas, hvarföre vi först i morgon blifva i tillfälle att meddela några underrättelser ur dem. Den namnkunnige språkforskaren och medlemmen af franska natiop2iförsamlingen E. Littrå är, som bekant, en af Frankrikes yppersta författare och en af dess skarpsinnigaste och grundligast bildade män. I förening med några andra framstående skriftställare utger Littrö tidskriften Philosophie posilive, som åtnjuter ett berättigadt anseende. I denna tidskrift har Littrö nyligen under titeln Europa, socialismen och Frankrike skrifvit en artikel, som af flere skäl förtjenar uppmärksamhet och ur hvilken vi här nedan meddela ett utdrag, rörande den ställning, som Preussen kommit att intaga gent emot et öfriga Europa genom sina segervinningar under krigen med Frankrike och Österrike. Denna afdelning af Littrös artikel, hvars klara argumentation näppeligen torde kunna vederläggas, har följande lydelse: Efter Sadowa har Preussen, sedan det drifvit Österrike ur det tyska förbundet och sedan det genom traktater förenat Baierns, Wirtembergs och Badens trupper med sina, blifvit en oerhörd militärmakt, med hvilken ingen stat i Europa kan mäta sig; ty det allena har gjort en soldat af hvarje manlig medborgare, under det andra stater blott och bart förfogade öfver utskrifningar, som alltid måste vara mer eller mindre begränsade. Denne koloss hade emellertid vid sin sida en stat, som fordom var en militärmakt af första rangen, och som ännu hade skenet deraf. Jag säger: hade skenet deraf, ty i pröfningens stund kunde denna stat blott ställa 300,000 man i fält, utan att ha en enda reservsoldat. Genom att draga vexel på sitt gamla anseende kunde den franska regeringen hälla den tyska äregirigheten inom skrankorna, men en rasande Casar spelade tyskarne segern i händerna och åstadkom derigenom det tyska rikets enhet och Frankrikes sönderstyckande. Det gagnar till intet att tala om hvad som kunnat inträffa; man måste so sakerna sådana de äro. Frankrike har blif. vit beröfvadt 1,700,000 invånare, Tysklands befolkning har blifvit ökad med samma antal. På detta sätt har i centrum af Europa bildat sig -en militärmakt, som nu räknar minst fyrtio millioner invånare, der hvar enda man är soldat, och der allt är ordnadt på det för kriget beqvämaste sättet. Man må icke komma och säga, att denna organisation, enligt hvilken hvarje man är soldat, har en väsentligen defensiv karakter. Det skulle vara ett stort missförstånd, hvilket klarligen ådagalägges genom de båda krig, till hvilka vi varit vitnen — nemligen krigat med Österrike och kriget med Frankrike. Det karakteristiska i dessa båda krig är just det raska utvecklandet af en öfverväldigande offensiv styrka. Vi veta ej, hura Tyskland skulle utstå ett försvarskrig, men vi veta, att det bättre än något annat land är förberedt på ett anfallskrig. Att Tyskland är utan motvigt, visar en blick på kartan. Jag förbigår Italien och Spanien, som för närvarande sakna all beröring med Tyskland, och hvilka dessotom äro detsamma vida underlägsna. Om också bristen på en tysk flotta skyddar England för hvarje öfverfall, så ioger å andra sidan dess armös numeriska svaghet ick rm den minsta fruktan, ty med fyxtio ferntio tusen man kan icke något nämnvärdt inflytande utöfvas på Europas öde. Således finnas blott Österrike och Ryssland qvar gentemot Tyskland, Behöfves något bevis för att det isolerade Österrike icke kan kämpa med Tyskland? Dess befolkningär ) långt mindre talrik och dess sammanhållning är svagare,.ty det består af fyral nationaliteter, tyskar, ungrare, slaver och romänier, kort sagdt: dess militära organisation är Tysklands underlägsen, Om det kommer till kamp, skola de österrikiskungerska befolkningarne visserligen kämpa l. tappert för sitt oberoande, men om de icke l bli understödda, är det fara värdt, att de skola duka under för mängden. Eharn döt ryska riket, som bekant, står framom det tyska med hänseende till folkmängden, så är denna skilnad dock icke tillräcklig att tillförsäkra det seger; dåliga finanser, en föga utvecklad industri, de långa afständ som måste tillryggaläggas, allt detta utgör en uppenbar underlägsenhet; Ryssland kan omöjligen, liksom Tyskland nyligen gjorde, på tre veckor kasta 800,000 man till gränsen och underhålla dessa fullständigt under kriget. Om Ryssland-kommer att stå allena, skall det till slut duka under liksom Österrike. Ryssland får heller icke glömma, att det räknar många tyskar biand sinå samhällsklasser. I den afgörande stunden skola dessa visa sig såsom törbittrade fender, hvilka hafva noggrann kännedom om alla ryska förhållanden, visa fienden väg öfverallt och betala den gästvänskap, de åtnjutit, med plundringar. Det tyska riket är, såsom man ser, på väg till att bemäktiga sig diktamen i Earopa. Är det nu dess afsigt? Det är icke sedan i gär pangermanismen kastat sina ögon på tre territorier, hvilkas öde bebådas af det öde, som träffat Elsass och Lothringen, Det är inom den österrikiskungerska monarkien det egentliga Österrike och Tyrolen; inom ryska riket Östersjö-provinserna; inom det schweiziska edsförbundet den del deraf, i hvilken man talar tyska. ————— AAA AL SE 4 bet fort -— JR — RT -— ke 9 vet bi mm KM nm rr — LLALL