STOCKHOLM den 4 Dec. Två årtiondens lagstiftningsverksamhet. Man hör understundom klagas deröfver, att det representativa systemet leder till mycket ordande, till hvarjehanda diskussioner och stridigheter, men att de sak-resultater, somjernås, i sjelfva verket äro mycket ringa, ja en och annan, som vill gå och gälla för nonplusultra-demokrat, höres till och med understundom ifrågasätta, huruvida icke de penningar, som offras på folkrepresentationernas sammanträden, äro bortkastade utan verkligt gagn för folket, hvars väl och intressen efter hans meningå förmodligen bäst skulle främjas genom dekreter af någon sjelfvald kommun, gillade och godkända af terroristiskt anordnade och ledda plebisciter. Det kan då vara af något intresse att taga kännedom om den lagstifningsverksamhet, zom utvecklats, och de reformer, som blifvit genomförda t. ex. i Danmark, genom samverkan af en konstitutionel regering och en demokratisk folkrepresentation under de årtionden, som förflutit efter det representativa systemets införande, och vi lemna här en öfversigt deraf med ledning af en uppsats i en norsk tidskrift. Vi förutskicka en erinran derom, att detta reformarbete utförts, oaktadt Danmark under denna tid genomgått två blodiga krig, som hotat statens existens och kräft stora uppoffringar, och oaktadt de mellan krigen pågående förvecklingarne med Tyskland måst i så hög grad taga både regeringens och repposentardoned uppmärksamhet i anspråk. an bör icke heller förgäta det hämmande, som log t deri, att några junkerliga godsherrar och egenkära paradoxmakare (såsom Tscherning) geaom förespeglingar af direkt ekonomisk vinst för bönderna tidtals förmått en stor del af landtmannarepresentanterna att mer eller mindre omedvetet gå reaktionens ärenden. I kyrkan hade den danska grundlagen infört frihetens och fördragsamhetens grundsats. Då det skulle) vara ett motbjudande tvång att nödga menniskor att viga sig till äkta makar i två trossamfunds kyrkor eller i en kyrka, till hvars trosbekännelse de icke hörde, har det blifvit föreskrifvet, att när ett äkta par bör till olika trossamfund eller till ett trossamfund, som icke har prester, hvilka med borgerlig giltighet kunna verkställa kyrkliga förrättvingar, är det dem tillåtet att låta viga sig af den borgerliga myndigheten (Lagen af den 13 April 1851). Inom folkkyrkans eget område har socknebandet blifvit löst, d. v. s, det har blifvit hvarje medlem af en sockenmenighet tillåtet att i kyrkligt afssende sluta sig till en ånnan prest än socknens och låta för sin del alla kyrkliga handlingar förrättas af denne samt att härtill begagna socknens kyrka; Betalning erlägges då vid sådana handlingar till den valde presten, icke till socknens prest (Lagen af den 4 Apri 1855 och anordn. af den 2 Okt. 1862). Vid dennå sockenbandesfrihet skall efter regeln en vid statskyrkan anställd prest anlitas, men; om minst 20 personer med husfolk förena sig derom och förskaffa sig en kyrkobyggnad eller ett bönehus, kan äfven en prestvigd man utan anställnivg göra tjenst, så att den omkrin honom bildade församlingen (Valgmenighed betraktas såsom en länk af folkkyrkan (Lagen af den 15 Maj 1868). De tvångsåtgärder, örmedelst hvilka det till följd af flere borerliga rättsförhållandens beroende af det kyrkigakdopet var ålagdt föräldrarne att låta döpa sina barn, ha blifvit upphäfda. Då den kyrkliga handlingen sålunda är befriad från tvånget, har det för de borgerliga ändamålens skull blifvit påbjudet att göra anmälan om barnets namn till prestoch kyrko betjening. Vidare har dopförrättningen upphört att vara vilkor för arfsrätt (Lagen af den 4 Mars och 30 Nov. 1857). På motsvarande sätt är sambandet mellan den kyrkliga bandlingen, konfirmationer, och den borgerliga handlingen, vaccinationen, upphäfdt, så att vaccinatienen, utan att Spphöra att vara påbjuden och kontrollerad, upphört att vara ett vilkor för att kunna bli konfrmerad (Lagen den 4 Februari 1871). Hvad presternas inkomster angår, så är tionden så väl af sDanmäl som af lam, fjäderfä, fisk, smör 0. s. Vv. förändrad från en naturaprestation till en ponningafgift (Lagen af den 14 April 1852 och den 19 Febr. 1861). För att betrygga kyrkornas tillbörliga underhållande ha årliga kyrkosyner blifvit införda, hvarjemte beträffande de för historien eller byggnadskonsten betydelsefolla kyrkorna. en särskild kyrkoinspektion blifvit tillsatt och otomordentliga penningmedel anskaffats (Laen af den 19 Febr. 1861 och den 19 Jandari 863). i På skolväsendets område ha de väsentliaste framstegen gjorts i folkskolan. Under et att den änna förpligtelsen att sätta barnen i skola är bibehållen, äro de föräls drar, som på annat sätt vilja sörja för sina barns tillbörliga andervisning och visa, att detta verkligen sker, fritagna från denna förpligtelse (L. den 2 Maj 1855). Kallelse af skollärare är till en del öfverlåten åt sockenrådet. och stadsrådet, nemligen sålunda att sockenrådet eller stadsrådet utser tre af de sökande och föreslår dem hos amtets skol-. direktion, hvilken bland de föreslagna väljer en (L. den 8 Mars 1856), och styrelsen öfver socknens eller atadens skolväsende har öfvergått till sockenrådet och stadsrådet. den 6 Juli 1867 och den 26 Maj 1868.) Skolbrist har förebygts derigenom, att det är are