pande och ännu: blödande: knifstygnen; som delvis nästan sönderhbackat Erik Månssons bröst och vensta arm, samt baddade derefter på med ättika för att friska upp kanternax, Och sedan kom plåsterlådan fram och så användes halfva natten till att täcka öfver skadorna med långa breda remsor, och det iek alldeles okristligt mycket plåster och finne åt — förklarade -herr Peterzens — men så var det också bandager, som--hette. duga, och han ville se, om någon läkare ifrån staden lagt dem så och sett så litet på både besvär och plåster som:han — Peterzens — gjort. Och icke ville ham skryta: med sig sjelf; men nog var det särdeles lyckligt för Erik Månsson, att han icke kommit under behandling af någon foskarey utan att han Peterzens — bott så närar, Och icke. ville han heller tala. illa omnågon menniska; men, något. synnerligt förtroende hade han då icke för läkarne inne istaden. De kunde. visst grekiska och latin, och det skulle, bevare, låta så lärdt och präktigt; men han för sin del trodde då icke, att man gör menniskor friska. med grekiska och latio. Han hade också icke brytt sig om det; utan behöll sin tanke för sig, att sådant der icke var anbdatvän påbitt för att krångla bort medicinalverket. Och så förmodade han, att Erik Månsson nu skulle komma att somna, och så skulle det nog blifva bra, ehura skadorna voro mycket betänkliga och allt tålte att fandera på, och så tog han adjö och lofvade att komma igen. ELFTE KAPITLET. Ett par dagar förgingo emellertid, utan att Er örbättring ville visa sig, Likt K ö, Brotek vid roten, låg den