Fra Hodell tillvann sig lifligt bifall, och hennes spel var, som vanligt, förtjenstfullt, ehuru det kan vara fråga om hurnvida uppfattningen af rollen var riktig. Karin bör visserligen vara landtligt frisk och dugtig och en smula manhaftig, men hon skall icke se alltför mycket ut som en tjenstepiga och måste utveckla något mått af qvinligt behag, för att motivera möjligheten deraf att den unge herr Frans så plötsligt skall kunna förälska sig i henne; örfilen ensam verkar det visserligen icke. Af den engelske landtman, som finnes i originalet, har hr Callmån uti sin Bengt Jönsson gifvit oss ett det mest råbarkade exemplar af en bonddrummel, i afseende på hvilken det synes föga troligt att Karin någonsin kunnat för honom hysa den allraringaste böjelse eller att hon ens skulle kunnat tåla honom. Fanny (fröken Lilja) var alltför fin, vek och subtil i förhållande till systern. Slutligen kom Berbiers operett Kung Midas, hörande till den Offenbachska genren. Om musiken i detta stycke skola vi få tillfälle att närmare yttra oss. Öfverflyttningen på svenska af libretton tycktes vara gjord med synnerlig omsorg och mycket lyckad. Uppsättningen och inöfoingen voro gjorda med den största sorgfällighet. Publiken gaf ljudligt tillkänna sin belåtenhet, hvartill väsentligt bidrog det förtjenstfulla sätt, hvarpå hrr Holmqvist och Bergström, fru de Wahl och fröken Pira utförde sina partier.