RR ———— —r den, och en viss önskan att jag skalle komma lyckligt hem utan att möta någon obekant vandrare med misstänkt yttre. Just under det att jag gick som bäst försänkt i dessa fängslande funderingar, kom jag att kasta blicken uppåt åsen liksom för att ge efter, om någon var der, och — mycket riktigt — der var också verkligen nn eller någonting, som såg ut såsom.en mör skepnad, glidande fram emellan träden. Jag nödgas erkänna, att jag härvid kände någonting ganska obehagligt i mina knän och dito i min ryggrad samt att jag, i trots af alit hvad jag för Lydia berättat om mitt bjeltemod, slank ned emellan två klippor, hvilka visst genast måtte hafva meddelat mig sina naturegenskaper, ithy att ingen klippa i orlden kunde vara jokall are eller förhålla sig orörligara ÖR Jag var och förhöll mig i den foktiga bergski;. ABs Hara länge jag var dar, vet jag icke, men det är troligt, att det varade 2208k8 vg innan jag omsider ryckte till Vid ..c0t.4 välkända steg, som dånade emot granitha.larne. — Dessa steg, som annars brukade injaga skygghet hos mig, hvad de fägnade mig ou! Det var nemligen Erik Mänsson, som kom, förmodligen på hemfärd ifrån något af fisklägena. Jag stack upp hufvudet och lagade mig i ordning att låta kroppen följa efter för att ssdan i min store beskyddares skugga helt tryggt och säkert spatsera hemät; Men det stod icke skrifvet istjernorna, att så ske skulle. Just som jag kommit halfvägs upp och Erik Månssons resliga gestalt skyme fram invid ett klippsprång. Några alnar ifrån mig såg jag någonting blankt blixtra till i loften och hörde ett häftigt buller såsom af fotsteg af flera menniskor, brottning och höga svordomar, uppstå bakom klippan