Grundskattefrågan. 1 l 4 På senaste tiden ha åtskilliga författare ! börjat beröra detta ämne dels i tidskrifts-!: uppsatser, dels i särskildt utgifna arbeten. Bland de senare intager ett temligen ut-)! förligt af hr ÅA. W. Carlson?) ett något !! mera framstående rum. För dem som vilja taga kännedom om grundskatternas successiva tillkomst och beskaffen: het i äldre tider, är detta arbete utan tvifvel ganska välkommet. Det vitnar om mycken flit och ett lifligt intresse hos den unge författaren. Han har bemödat sig att samla och ordna de rika materialier rörande grundskatternas historia, hvilka förekomma i arbeten af Bergfalk, Styffe, Rydin, Botin, Linde, Forssell m. fl. Han har äfven anlitat kammararkivets rika samlingar och kamrer Sandbergs värderika upplysningar. Då förf. sålunda haft goda källor att tillgå och ämnena äro väl uppställda, betvifla vi icke att hans arbete, när det betraktas från den synpunkt ban sjelt å titelbladet antyder, uppfyller hvad med detsamma afses. Men på samma gång vi erkänna förf:s bemödanden att klart framställa det som han af de ofvan antydda författarne inhemtat, måste vi som en väsentlig brist anmärka att hans historiska framställning om grundskatterna icke sträcker sig längre än till 1809, fast än de sedan till sitt väsende undergått en högat väsratlig omgestaltring. Om den stora reform i afseende på grundskatterna, hvilken blifvit genomförd under de sista 20 åren, och hvilken i ekonomiskt afseende var lika vigtig, som representationsförändringen var i politiskt, meddelar förf. intet. Den synes antingen nafva undfallit honom eller för honom varit obekant, Det stora och gagnande ränteomsättningsoch förenklingsarbetet, hvarigenom hvarje hemman eller lägenhet åliggande grandskatt numera upptages under den enda hufvudsakliga titeln Pränta?, som i sig innefattar skattepersedlar, hvilkas antal inom vissa län uppgick till 40 å 50 under olika benämningar, upptager förf. icke — icke heller det vigtiga beslutet att hufvudräntepersedlarne skulle få lösas efter 10 års medelmarkegängspris, och följaktligen icke heller det slutliga — och vigtigaste — beslutet, att dessa räntepersedlar med innevarande år skola allt framgent lösas efter ett bestämdt och oföränderligt pris. Då förf. med så mycken värma förklarar, att ndskatterna orättvist tillkommit och att e trycka den skattskyldiga jordens egare så olika, hade det utan tvifvel varit rätt och tillbörligt, att de förändringar och lindringar i detta beskattningsväsende som i senaste tider vidtagits, äfven blifvit omnämnda i det föreliggande arbetet. I sitt förord yttrar förf.: en af samhällets lifsfrågor är onekligen den om grundskatterna — och vidare: en förändring i detta hänseende är efter min åsigt af behofvet högt påkallad, bassrad på en rättvisare och efter tidens kraf förnuftsenligare beskattniog. — hvaraf synes att förf. med Bitt arbete åsyftat något mera än en historisk utredning af frandskatternas uppkomst och rätta natur. enna uppfattning bestyrkes vidare af arbetets sista kapital, som har till rubrik: Äro grundskatterna rättvisa och billiga? hvilken fråga han obetingadt besvarar nekande, hvilket svar han grundar på deras tillkomst. Vi klandra egentligen icke att den unge och i denna fråga föga bevandrade fört. starkt lutar ät kommunismen, då vida mera kunniga författare äfven gripits af den föreställningen, att emedan grundskatterna i sin första uppkomst voro orättvisa och orättvist fördelades — påståenden som dock tåla vid betydliga jemkningar — böra de nu afskaffas — men huru, så att icke afskaffandet nu kommer att innebära lika stor orättvisa, som påläggandet förr, angifves icke med tillräcklig redighet af förf. utan tvifvel derföre att detta problem är ytterst svårlöst. Det är ganska naturligt, att då de rustoch rotehållsskyldiga fordra befrielse från indelningsverkets bördor, ochen maktlysten fraktion, för att komma fram, ställt detta yrkande på sitt program — om med fullt allvar är dock tvifvelaktigt —så skall utsigten för skattejordegarne att befrias från grundskatterna vara särdeles kärkommen; ty hvem vill ej blifva befriad från en börda, en förpligtelse, en skuld, hvars utgörande medför besvär eller kostnad? Man gör sig ock mycket besvär, för att bevisa att grundskatterna icke äro räntor utan skatter. Men allt ordande i detta afseende torde vara obehöfligt numera, sedan till följd af rikets ständers skrifvelse den 14 Uktober 1854, K. M:t den 11 Maj 1855 i kungörelsen angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkliog påbjöd, att all ett hemman eller en lägenhet åligande grundskatt skulle upptagas under den ufvudsakliga titeln sräntas. Det kan icke heller förnekas att i allmänna föreställningssättet ha grundskatterna, sedan lång tid tillbaka, antagit karakteren af en vid den skattskyldiga jorden fästad gravation, en ränts, hvilken representerar ett ouppsägbart kapital, som tages i beräkning vid köp och arfslösen. Icke heller kan påstås, att den jord är svårsåldare, som är af grundskatter graverad, än anaan icke skattskyldig jord — den förra är till och med mera begärlig, emedan till inköpet af den fordras relativt mindre kapital, då det som af grundskatten representeras icke behöfver utbetalas, enär det är ouppsägbart, och den ifrågavarande jorden skall utan tvifvel hädanefter blifva än mera begärlig och sannolikt stiga i värde i den mån allmogen erfar att grund:äntan från och med i år är fixerad, icke kan höjas och utgår med lika belopp hvarje år, hvarigenom ) Grandskatterna, deras uppkomst och rättsnatur. Af Adolf W. Carlson. (Stockholm, 1871. P.