at De kallade derföre ön Bären Eiland. seglade de vidare och upptäckte den 19 ett pytt land, vestra sidan af Spetsbergen, hvilket de gåfvo namn efter de på kusten varande klippornas beskaffenhet. De seglade längs detta lands kust till 79, gr. N. br. Drif-isen tvang likväl nu expeditionen att återvända till Bären Eiland, hvilken ö de fingo i sigte den 1 Juli, och Jan Cornelis tillstyrkte då, att expeditionen skulle dela sig. Han skulle segla mot norr upp till 80:de graden, och Heemskerk och Barents skulle styra kosan öster ut, hvilket också skedde. Det var med sistnämnda expedition, som Gerhand van Beer — expeditionens resebeskrifvare — följde. Den 17 Juli kom den Heemskerksska expeditionen under land vid Novaja Semljas södra kust och seglade derefter mot norr längs kusten, hvilken de på flere ställen undersökte, klarerade efter hand Korsön, i Nassau och Iskap samt seglade omkring öns nordostligaste udde. De styrde derefter in i det Kariska hafvet i sydlig riktning och uppnådde den 19 Augusti Ishamnen. Härifrån sökte de on längre fram mot söder, men drefvos tillbaka af storm och drif-is, och efter flere fruktlösa försök att komma ut, måste de besluta sig för att öfvervintra på detta ställe, hvilkei ligger ungefär på 76 gr. N. br. Det var den 26 Aug. 1596., heter det i resebeskrifningen, som vi fingo denna sorgliga visshet, och det var i den hamn, som kallas Ishamnen, vi skulle tillbringa den långa, länga vintern i ett lätteligen förutsedt elände och under den kännbaraste brist, då vialldeles icke voro beredde på någon vintervistelse i dessa trakter,. De npponölja sig på fartyget till midten af September, hvarefter de beslötoj bygga en stuga af driftimmer, hvilket består af träd med rot, hitkomna från Tartariet eller annorstädes ifrån, ty på Novaja Semlja växer hvarken buskar eller träd. Med byggandet gick det långsamt; dels måste de nästan dagligen utstå strider med isbjörnar, hvilket störde dem i arbetet, och dels måste de först timra en släde, för att på denna draga driftimret till det ställe, der stugan skulle byggas. Härtill kom oväder och den tilltagande kölden. Sista veckan i September fingo de åter en skymt af hopp, då det en dag såg ut, som om isen satte sig i rörelse. Hade vi blott varit ute på det ppm vatten, vi kunde se, skulle vi svart ha satt till segel, men mellan 0s8 och det isfria hafvet låg en ogenomtränglig ismassa., Den 2 Oktober var stugan så passfärdig, att de kunde hissa kransen på den, hvarefter den inreddes med plankor, som de bröto lös från fartyget, hvarpå de äfven uttogo all proviant och hvad de föröfrigt kunde behöfva. När allt var färdigt, flyttade de in i stugan, och berättelsen skildrar nu peng deras vintervistelse, under hvilken de ledo mycket af köld och svält: Flere af besättningen dogo, och alla voro eländiga och besökte och der de dödade en ofantlig isbjörn. Härifrån förstörda. Den 24 Januari sågo Heemskerk och författaren på en utflykt kanten af solen öfver horisonten, men då de vid hemkomsten berättade det, påstod Barents, att det måste vara ett misstag, emedan det ännu var ett par veckor till soltiden. Nu följde flere dagars tjock luft, så att de icke kunde få denna fråga afgjord. Som det vär mödosamt att undanskaffa den snö, som oupphörligt spärrade dörren till stugan, föll en matros en dag på den id6en att begagna skorstenspipan till utgång. Men knappt hade han kommit upp på taket, innan han eg högt och ropade p: oss allesammans, ty han såg solen. Vi skyndade ut, och det var sanning, hela solskifvan visade gig för oss öfver synkretsen. De skulle likväl ännu utstå många lidanden, innan de kunde lemna detta ödsliga och ogästvänliga land. Ända till slutetaf Mars fortfor den stränga kölden. Svaga och kraftlösa; som i voro, förmådde vi icke uthärda några ansträngning. På ordentlig föda ledo vi allt.större och större bris., och våra kläder började bli utslitna, så att vi måste SY 098 skor af våra filthattar samt 37 fölsninna Frata i Ai blef väderleken mildare, och besättningeng, längtan att mia bort tilltog. De beslöto då att bedja William Barenws ett fö kaptenen gifva befallning till afresa, hvarpå denne svarade, att man måste afbida slutet af månaden, och kunde man då icke få fartyget flott, måste de taga sin tillflykt till storbåten och slupen för att på dem komma bort. De satte nu båtarne i stånd till denna färd, och mot midten af Juni var allt klart till afresa. Denna beskrifves vi ändtligen kommit med t och nu återstod ingenting annat än att sätta Gem i vattnet. Då det blåste frisk kultie från vester, förklarade kaptenen att tillfället var gynsamt, och han underrättade William Barents, som ännu befann sig i stugan, emedan han en längre tid varit sjuk, att ögonblicket nu var kommet, dä man kunde Äörsöka att lemna Novaja Semlja och i Guds namn begifva sig på hemresan. Derförinnan hade Baren uppsatt en skrift, i hvilken han redogjorde för huru vi hade lemnat Holland för att segla till Kina, samt huru vi bade kommit hit och hvad vi här hade att utstå och lida i hela tio månader. Denna skrift inlades nu i en bösspipsa, som upphängdes i skorstenen, på det att om menniskor händelsevis skulle komma hit efter oss, de kunde erfara vårt öde till det ögonblick, då vi med båtarne satte till sjös, lemnande vårt fartyg qvar i isen. En dylik skrift, uppsatt af kaptenen, och undertecknad af hela besättningen, qvarlemnades äfven på samma ställe. SS Det var den 14 Juni i 4 bräckliga farkoster styrde ut på det farliga hafvet. De utstodo många lidanden och faror på sin mödosamma båtfärd genom drifisen längs vestra kusten. En gång måste de i hast draga upp båtarne på isen, emedan de höllo på ati krossas af den, och tillbringa flere dagar på sjelfva isen samt reparera båtarne efter denskada de lidit. De sjuke, bland dem Barents, måste likaledes låggas på isen, Bedan segel och mattor blifvit utbredda att ligga på. Den 20 Juni afled plötsligt Barents, deras öfverstyrman och lots, till hvilken de satte ovilkorligt förtroende. Först två månader derefter och efter oatsägliga mödor och farliga äfventyr uppnådde de den 24 Aug. De sju öarne och fingo af ryska fiskare underrättelse, att ett holländskt fartyg låg i Kola. Man tänke sig de stackars sjömännens glädje, då de sedermera erforo att det var Jan Cornelis Ryp, som med sitt fartyg låg i Kola och nu undsatte dem med. mat och andra förfriskningar. Från Kola kommo de på Cornelis fartyg till Vardöhus, der de lågo qvar till den 6 Okt. Den 26 i samma månad styrde de in på floden Maas och ankonimo till Amsterdam den 1 Nov. Vi hade på oss samma kläder, som vi hade burit på Novaja Semlja — berättar Gerhard van Beer — och hvita renbudsmössor på hufvudet, och i denna drägt begåfvo vi om direkt till Peter Hasselaer, en af stadens rådmän. Ryktet oväntade ankomst och underbara rädäni) gått före oss, och hvar vi gingo, ström! till för att se 088. . Om Heemskerk berättas, att han sedermera gic i örlogstjenst och svingade sig upp till holländsk nder Gibraltars kanoner anföll han med sålunda: Den 13 Juni hade båtarne till hafskanten, dagningen, som de isina om vår hade 3 folk amirat. 26 fartyg en spansk flotta, som var dubbelt så stark. slaget slet en kula bort håns enå ben, men han fortfor det oaktadt utt uppmuntra sitt folk, till dess han drog sin sista suck. Hans hjeltedöd blef likväl hämnad, ty holländarne: tillkämpade sig en fullständig seger. Fornfynd. En gammalromersk mosaik har upptäckts i Cordova. Man anträffar der ofta tio till tolf för n0r der gatlåggningen lemningar efter bygghader från den romerska tiden. Denna mosaik — ett golf — Tadog ; dagan då man vid Calle Paraiso pgräfde