ARA Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Togs hon också tillfånga? Petrowitseh svor för sig sjelf öfver dessa snärjande frågor; han vågade icke se upp i Kulneff, ty han insåg nu att denne redan hade genomskådat honom. Hon blef vår fånge., svarade han derför med en lätt darrning på rösten. Det der känner ni allt till, öfverste, ty ni var med vid det tillfälle, då kosackerna ville bränna upp byggnaden. Ni hade ju varit ea kort tid hos den der baronen? a2Jan Nu förstår jag ert hat till den gamle mannen, som kosackerna handterade så illa när jag kom, sade Kulneff med sträng röst. Ni ville helt enkelt att hon skulle bli er älskarinna, och det gick hon inte in på, hvaröfver jag alls inte förandrar mig, alldenstund ni är henne3 fiende, sade öfversten, i det ett vemodigt leende spelade kring hans läppar. Det var således för att vinna er afsigt med den nga flickan, som ni åsidosatte er pligt. Förgök inte att försvara er., fortfor han, då löjtnanten gjorde min at att tala, jag har bört detta från säkert häll. Men det säger jag er., utbrast han med stränghet, låter ni ett sådant förfarando en gång till komma er till last, så är ni af med sr befordran. Jag tål ej att mitt folk åsidosätter pligten framför nöjet, Gör för resten hvad ni ar, men laga för all del att niinte blir körd nöjet så soöpligt som då var fallet.? 4) Be A B. Or 242—244, 146-270