Huru mycket än predikas i våra dagar om orbetsklassens emancipation från allt förmynderskap och huru litet också do unga och kraftfulla arbetarne vilja veta af något sådant, och huru litet tidsenligt dot 7. rien må anses, — Så cegas denna dock halt Visa oa Hart nöden kommer på; och at äeardomån inträder för nog årbetågifvaren taga vård öm gina arbetare; vare sig att det är tidsenligt eller icke. Förmå de äldre icke att följa sitt arbetslag, så sättas de till mindre ansträngande göromål, — och öfver mindre arbetslön vid ett lättare arbets har ännu ingen klagat. Förmå de ej att arbeta alls, så erhålla de gratial till sitt uppehälle. Så tillgår det i praktiken öfverallt — och Motala mekaniska verkstads nye skicklige arbetsföreståndare gör säkerligen icke någon ändring i denna gamla praxis. Vi ba talat om arbetafno inöm industriella verkstäder och fabriker. Några ord om dem, som landtbruket sysselsätter, och som till största delen utgöras af landtbönder, torpare och statfolk, alltid gifta, torde icke anses ligga för långt utom ämnet. Vi vilja söka visa, att här en tillämpning af ifrågavarande system att afknappa på dagspenningen för de dåliga arbetarnas är ännu omöjligare. Äfven här äro en del lata, liknöjda och oförbätterliga subjekter, tryckta af näringsbekymmer för stora familjer, som uppväxa med samma anlag. Deraf deras fattigdom, Med den frihet att ställa för sig sjelfva, efter eget behåg, som nutidens uppfattning har utverkat för dem, hafvå de gift sig alltid mycket tidigt, emöttagit sin lägenhet genom öfverenskommelse med föräldrar elle? svärföräldrar, som dervid betingab sig ett godt undantag, det de i många och långa år fortfarande åtnjuta. Baroskaran växer, och innan de yngsta lagt af költen, hafva de äldste redan skaffat sig hustrur. Stadig tjenst ech bostad hafva! de deremot icke förmått att anskaffa, De tränga sig in kos föräldrarne, som icke kunna neka det — och i det lilla rummet kräla nu två eller tre kullar af uppväxande medborgare. Husfas gern nedtryckes af sådana förhållanden och åldras i förtid. Under några svåra år har han anlitat jördegaren om försträckningar, att med desto flitigare arbete efterhand återgälda, Men när denne nu påkallar detta, finnes alltid förhinder. Långt ifrån att dagsverka oftare, försammar han att utgöra de vanliga veckodagarne, och skulden växer år från år, i stället att minskas, Penniogar att godtgöra den med har han aldrig. Till och med lägenheten förmår han icke underhålla, utan jordegaren får äfven dervid understöda honom. Den resande menniskovännen, gom far förbi, kanske tittar in i dåt torftiga tjället, och får höra hura detta fattighjon dertill är ålagd dagsverkeskyldighet till den prydliga gårdea derbred rid, Hänföres af deltagande, gör sina reflexioner öfver menniskornas olika vilkor här i verlden, och dömmer lätt och flinkt, att jordegaren är en barbar, som utsuger och förtrycker sina underhafvande, oaktadt denne jordegare kanske ock har gäldenärer, som äro mindre långmodiga mot honom och osktadt han mot sina underhafvande handtat mera som fattigförsörjare, än som fordringsegare, och derigenom har ganska svårt att få sitt landtbruk att bära sig och att betala sina räntor. Skulle han nu på köpet afdråga på dagspenningen för dessa -kralare, då de ej göra fullgodt dagsverke eller skicka någon af småpiltarne i arbstet i sitt ställe, hvad tror man att följden skulle bli? Jo, att de icke skulle göra någonting all3, utan endast deras skolder växa desto hastigare. Hvad riskora de dermed? Visserligen att uppsägas från sing hemman; torp eller tjeaster, men denna ,vrisk är ej stor. Ty de flytta icke för det. Aterstär att vräka dem, cch utelag härpå kan väl efter många formaliteter och kostnader erhållas, men dermed är icke mera vannet. Sedan skell också verkställigheten sko. Hurd rättmätig en sådan åtgärd än under vissa omständigheter må vara, kastar den alltid en skngga af hårdhet på husbonden och den vräkte blir martyr. Fråga hvarje jordegare, med hvilka känslor han, efter ärslänga försök att ut!å sin rätt, siatligen vidtsger denns utväg, Fråga exekutionstjenstemännen, huru de äro till mods vid en sådan procedur. Frågs Dagens Nyheter, bura från des sida ett dylikt uppträde skulle betraktas. Vi tro att hvarje arbetsgifvars på landet helle krediterar sina dåliga arbetare fult dagsponting för det arbete de göra, i afräkuing på de skulder, som eljest för alltid blifva oguidna, än gör sfdrag, som blott skulle öka dsras bokfordriagar, utan act någonsin ändock kuna utkräfvag De som förorda detta system på landet känna uppenbarligen icke till våra landboförhållsnden, och huru der måste förfaras med konsiderationer, 2afseenden, jemkningar i alla riktningar, ock hvilka snspråk ställss på den bättre lottade jordegaren om vida större nopoffringar än nägra afdrag å hans arbetares arbetsförtjanster. Att dylika rättbafterior icke heiler väl upptagas a! de flitige och nitisko arbetarne, är veterligt. Da emotisga gorna öfverbetälningar för sitt bättre arbete, men de anse afdragen för sina klenare kamrater, sågzom en hotelse mot sig sjalfve, om de skulle i framtider beböfsa konsiderstioner för bristande arbetsförmåga. Detta är den nakna verkligheten. Vore systemet praktiskt, så borde det tillämpas först och främst på statens arbstspersonal. Man vet dock att i våra embetsverk, de lataste och klenaste allid em ÄR Me a ar RR