Förmodligen i lägret vid Ruona svarade Matte sakta. Hvar ligger Ruona; är det långt dit? Åhnej, fröken, bara tvärs öfver skogen. För mig dit, för mig dit, klagade den unga flickan och fattade i Mattes grofvsa bänder, dem hon krampaktigt tryckte. För mig till min far! Jag ryser bara jeg ser den der gamla fula qvinnad. Ni bar rätt, fröken, inföll Matte och slungade hotande blickar på Maritscha, som för sig sjelf halthögt upprepade des ena meningen efter den andra. Ni här follkomligt rätt, hexan är inte vacker, det kan hvar och en 32, som fått ögon af vär Herre. Lugna er en stund, fröken; nr är det omöjligt att undkomma, ty efter b.4 jag kan finna börja kosackerna att kområ, tillbaka, Jag har en aniog om att ryssarne fått stryk igen. Ö, min Gud,, suckade Iogeborg och gömde ansigtet i händerna, hur skell detta sluta!s För:s:odligen hra., mumlade Matte rued trygg stämma. Det börjar lida mot skymningen redan och förr än den: inbryter är det inte rådligt att vi bege oss på väg. Du vet inte om de officerare, som voro med oss i den brinnande byn när kosacken röfvade bort mig, äro vid Ji? frågade Ingeborg, i det en fin rodnad spred sig öfver hennes kinder. Aha, tänkte Matte, ostår det så till! Jag vet nog hvem hon vill ha reda på! Det är synd om det stackars barnet, bou har lidit nog mycket förut att jag nu skalla ytterlis gare nedslå bennes mod. Jag vill försöka att trösta heone så godt jag kan Högt tillade han. När jag skildes från dem och er far, så gammel ban än är, proit ville följa mig, var det fändrik Stålkrona som afböjds det, Han, den präktige gossen manade godt för mig och menade tro på, att jag nog skulle