Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg. ) Vig som en tigrinna störtads bon fram till Iogsborg, men den unga flickan var ändå snabbare och kastade sg handlöst i Mattes armar. Mot den jättelike fisnen vände ru Maritscha bela sitt raseri, Hon utstötte de gräsligaste förbannelser öfver Mattes hufvud och svor, både vid heigon och skyddspatroner, så många bon kom ihåg, att ingen skulle rycka Ingeborg fråa henne. Det få vi nog se, mumlade Matte med ett undertryckt skratt, Midt framför din näsa skall jag föra bort hennes Huru länge de på detta sätt gnabbats mot hvarandra gick tiden framåt med fart, och innan Måtte visste ordet af var det redan långt lidit på ejtermiddagen. Spridda ska-. ror, mes: flyktingar, började na att återvända till lägret. Maritecha hade utmattad kastat sig på sängen, men hennes blickar lemnade ändå icke Matte ur sigte. . Så söart denne gjorde den minsta rörelse att bortgå, rasade hon upp och usstötte ett genomträngande skri, bura mycket fionen än Este att tysta henne. egeborgs tårar hade upphört att rinna. s 53 Mattes sida blef bon lugnare, men allt eftersom dagen framskred utan att någon förändring i heones belägenhet var att hoppas, blef? Hon oroligars. Tvär är min stackars fars, sade hona och betrautade Matte med så varma blickar, att haa ofrivilligt smålog, vet du hvar han är?, ) Be 4. B. nr 242—244, 46-273,