jag inteitillhör er., inföll baronen sakta oHade jag varit krigare, skulle jag inte alls haft någonting deremot, men nu — — Så mycket större skäl har jag nu att omnämna ert tappra uppträdande, alldenstund ni gått med såsom frivillig, afbröt Axel möd värma. Vore alla de frivilliga så fosterlandsälskande och modiga som ni, så skulle det vara en småsak att, om -man beväpnade dem, köra ryssarne tillbaka öfver Finlands gränser. Jo, det skall jag untförligt omtala, derom kan ni vara förvissad., Nåväl, gör som du vill; bara jag får reda Z Ingeborg, så afgår jag genast från skådeplatsen för dessa vildastrider, och skyndar tilbaka till Grannäs för att återuppbygga de nedbrända husen. Om baronen under detta tal hade betraktat Axel, skulle han 923 honom varseblifvit en plötslig förändring. Via de första ord den gamle yttrade, spred sig en märkbar blekhet öfver den unge mannens vackra ansigte; och när baronen slutat, efterträddes blekheten af en glödande rodnad. Hon skall resa och jag skall kanske aldrig mera få återse henne, mumlade han för sig sjelf, så tyst att baronen icke hörde det. O, hvartöre fick jag inte tillåtelse att följa hennes spår, jag hade nu fått vara hos henne, fått värna henne för ala de faror som hota henne, och slutligen fått mottaga hennes tacksägelse om jag lyckats befria henne. Förgäfves båd jag kapten Toll derom, han hade endast det korta svaret till hanusy Att jag bättre behöfdes i den förestående s.riden. I visst fall kan han ha rätt, men inte tror jag att striden gått sämre ifall jag varit frånvarande. — — Det bränner i mitt hjerta som eld; ack om vi snart vore framme!, Ez Hvad tänker dn rg Axelo, frågade baronen med undertryckt stämma. Jag tyckte mig förnimma att du talade för dig sjelf. Axel kände att han rodnade starkt, men lyckligtvis var det så mörkt i skogen, att etta talande bevis på att han var saker till anklagelsen, icke märktes, Hen