likhet inför lagen. De ville en åt alla ga ranterad undervisning, obligatorisk värnepligt inskränkning af presterskapets privilegier oc! en billig fördelning af skattebördorna. D: voro bedragna menniskor, som trodde si follfölja revolutionens väg och som trodde för framgången af ett dylikt konkubinat melan kejsardömet och demokratien. Derföre hå vi rättighet att räkna på dem. Undervisade genom olyckan, befriade frår de napoleonska inflytelserna, äro de med öfvertygelsens och känslans rätt vunna för republikens och demokratiens sak. Ja, mir öfvertygelse är, att utom den guldsmidda hof af parasiter, som sedan tjugu år regelbundet åderlåtit Frankrike, utom dem, som gått j spetsen för den kejserliga maskeraden (skratt) den allmänna rösträtten hos massorna varit bedragen. Låtom oss då visa dem en fullkomlig fördragsamhet i fråga om det förflutna. Låtom oss icke förebrå dem någonting. Må de inträda i våra leder, och må vi gemensamt med dem arbeta på förverkligandet af de ider, som endast genom deras nu skingrade förvillelse satts på spel. Bredvid denna omätliga styrka, som det republikanska partiet har rättighet att påkalla och sätta i verksamhet, återstår knapast mer än ett parti, hvars anspråk äro ända, nemligen det förflutnas män. Deras roll är att representera den gamla regimen. Men detta partis upplösning är redan ett folländadt faktum. För dess representanter återstår blott att låta sig genomträngas af nutidens sträfvanden och att afstå från ett förbleknadt och för alltid försvunnet ideal. Vi ä vår sida skola icke glömma de ärorika blad, som deras förfäder skrifvit i Frankrikes historia, och just detta bör för dem ntee en rg att i närvarande stund ämpa sig e det moderna Frankrikes intressen. Att numera, 80 år efter 1789, arbeta på återinförandet af en regim, som försvunnit under det franska samhällets för. enade ansträngningar, detta är att utsätta sig för en hopplös vanmakt och isolering. De ha endast ett enda parti att tzga, nemligen att betänka att den republikanska makten är den mest liberala af alla makter, att deras begåning, deras talanger, deras uspfostran måste sätta dem i tillfälle att spela en betydande roll och att de skola blifva lika som-en-prydnad för staten, Hvad dem angår, som kalla sig konservativt liberale, ha de icke något ideal hvarken i framtiden eller i det förflatna. De hafva grundsatser, d. v. s. rena maximer. De äro icke handlingens män. De hafva, oppriktigt sagdt, ingen förkärlek för det ena eller andra. Känslan intager icke stort rum i politiken. (Applåder.) De hafva intressen, hvilka de försvara, något som jag icke vill klandra, om intreesena äro berättigade och aktningsvärda, Jag är mycket böjd att indela männen af detta parti i tvenne klasser, de, hvilka äro fullkomligt likgiltiga för allt, som icke-rör deras kassa, och de, hvilka, på en gång naiva och sceptiska, under de sista tjuga åren gifvit follmakter in blanco åt denne famöse räddare, som ansvarade för. ordningen, och hvilka, sedan kontraktet tilländalupit, äro helt förvånade öfver att finna sig mera hotade, mindre rika och mera störda i sitt logn än förot. (Munterhet och bifall.) Allt detta derföre, att de icke sjelfve tagit hand om sina intressen, och att de en-l. visats att betrakta samhäliet såsom ett commanditbolag , hvars chef åtsger sig att bålla soldater, prester och gendarmer. (Skratt). Sådana inrättningar, mina herrar, äro nyttiga och nödvändiga, men de kunna icke ersätta den moraliska styrkan, den enda grundvalen för auktoriteten; I hafven derpå ett bedröfligt och färskt exempel. . Bland dem fionas verkliga och kloka representanter af det konservativa elementet. Desse äro nyttige antagonister. I det demokratiska systemet måste tvenne partier finnas, hvilka utföra striden rot hvarandra i öppen dag och kämpande om makten utan våldsamhet, med förnuftets och vetandets vapen. Det måste finnas ett reformparti, ett de nya idbernas parti, ett parti som företrädesvis arbetar för framsteg och förbättringar, som går under för det onda, hvaraf samhället lider, som otåligt fordrar rättvisa, men som skulle öfverskrida sina behöriga gränser, om det icke tillbakahölls och hejdades i sitt lopp af ett annat icke mindre nödvändigt parti, som tjenar det till tygel. Det behöfves således ett annat lugnare och försagdare parti, som alltid håller igen men likväl förstår att gifva vika för opinionecs röst och verkställer de reformer, som äro mogna. I jemnvigten mellan dessa båda politiska fraktioner, under skyddet af lagar och garantien af. rättigheter sätter jag i siolfva verket den republikanska regeringens uppgift och vilkoret för ordningen. en i samma ögonblick, det ena partiet vill undertrycka det andra genom styrkan, är det borgerliga kriget organiseradt, och I ären icke mera konservativa. Sålunda kanna vi skiljas med den förklaring, att Frankrike definitivt anslutit sig till republiken och att innan kort alla partier måste undergå en omgestaltning. De missledde deltagarne i plebiscitet,. de konservative, som blifvit kloka genom erfarenheten; skola dåg för dsg bättre förstå de Re för ordning och frihet, som det republikanska styrelsesättet allena kan gifva. Det skall kanske blifva oss förunnadt — jag kan icke tillbakahålla: uttalandet-af detta hopp till och med i den söto som här församlat oss — att