MvD IV JDVISSUVIR al fClL UVINGIRV PLUpGiTv gammalt frontimmer, som aldrig snusar eller annat sätt misshandlar det arbete, hon ar för händer, och då ni dessutom säger honom, att det var alldeles omöjligt för er sjelf att hinna med alla julklapparna och att ni derföre var absolut nödsakad att låta fra Bergström hjelpa er samt att den sistnämnda desssutom så väl behöfde förtjena litet till jal, eftersom hen har en liten gosse, son till hennes aflidna dotter, hvilken den amla måste uppfostra, så kysser han väl icke den der blomman ännu en gång, sannolikt aldrig mer, men han kysser bestämdt er sjelf, och icke förlorar ni något på det. Ja, var vid godt mod, lilla fröken, och gå till Bikupan, i fall ni sjelf icke hinner med de många julklappar, som skola sys, men gör det i tid. Skulle ni få en rdr öfver, sedan ni gjort edra uppköp, så skänk den till högskolefonden. Det ni bestämdt välsignelse af, ni sjelf eller edra afkomlingar i första, andra och tredje led... Rodna icke öfver min djerfhet. Det är endast för ett godt ändamål som jag nämner de der kommande slägtena. Den förflutna veckan förde högskolefråett steg längre fram, ty hon gjorde fonlen åtminstone några hundra rdr rikare, och får det gå på det sättet äfven under de kommande veckorna, så bör den aflägsna framtiden icke blifva så särdeles aflägsen. Vi skola hoppas att högskoleföreningens styrelse håller sig kry och ej somnar in nu mera. Skulie mot förmodan sådant inträffa, så taga vi oss friheten att stöta på styrelsen, icke hårdhändt, det tro vi oss kunna lofva, men med en liten vänskaplig puff ända tilldess follt uppvaknande inträffar. Sådana der små puffar göra vi altid i vänskaplig afsigt, det försäkra vi styrelsen. Men hvad skola vi säga om fröken Lotten von Krener? Våra läsare veta otvifvelaktigt, att fröken von Kremer skänkt 1229 rår, af hvilket kapital årliga räntan skall från och med den 25 Maj, den helige Urbani dag, nästkommande år utdelas åt förtjent qvinlig student. Bra, alldeles utmärkt bra: Tillåt att vi applådera. Skola stipendier framgent finnas för studerande vid högskolorna, hvarom meningarne dock kuana vara delad2, fastän det blir svårt att komma ifrån dem utan att stöta de ädla aflidna, som grundat dem, skola de finnas, säga vi, sä höra de väl icke existera endast för manliga : studenter. Det är alitså ea förträfflig sak att tänka äfven på qvinnan i detta fall Fröken von Kreemer har givit sin gåfva åt qvinlig student vid Upsala högskola, och att hon gjort så, finna vi Ro naturligt, t hon är ju sjelf, om icke Upsealastadent, doc Upsalaba ända sedan sin barndom och älskar naturligtvis det gamla lärdomssätet framför allt annat. Men vi önska icke att exemplet vinner efterföljd, hvad Upsala beträffar, i någon vidsträcktare grad. Stockholus h gskola måste nu först och främst uppmuntras. Upsalas existens är betryggad, och vi vilja visst icke försöka något angrepp deremot, men nu gäller det att också göra något för den nya tiden, som onekligen mera har sin målsman i Stockholm. Våra vänner i Upsala få ursäkta att vi säga detta, Skulie det finnas någon hygglig herre, som förstår tidens kraf i afseende på qvinnan, eller någon hygglig qvinna, hvilken också vill. göra något omeåelbart för sitt kön och medelbart för menskligheten, och denne herrs eller detta fruntimmer icke veta huru de skola använda ett eller annat tusen riksdaler, så vilja vi fästa deras uppmärksamhet på att Upsala är ganska rikt, men att Stockholms högskola behöfver allt hvad hon kan få. Och sedan vi sagt detta, så Jofva vi att ej säga ett enda ord mera om högskolan denna gång, Vi vilja tala om nägot helt annat, men! från kapitlet om framåtskridande komma vil: icke så lätt. Vill oå rittigt se hurn ett skri-: dande framåt sker, så betrakta våra omni-l( busar i Stockholm. Att begagna sig af detta skridande tiltråda vi er deremot ieke. I den i jörflatoa veckan voro vi nog enfaldiga sit; aniörtro oss åt en omnibus, i tanke att-be-! spara tid. Det har mycket gällan händt oss och det skall aldrig mara höada, det tro vila oss kunvna lofva. Vi kommo betydligt se-l4 nare fram till vår bestämmelseort, än om vilj begagnat det fortskaffningsmedel, som natu-i zen gifvit oss och som gesom mängårig dag-I1 4 j j 3 i i Å lig öfniog icke brukar komma på efterkälken. Och bura vppskakade blefyg vi icke af denna omnibusfart! Det synes kanske öfverflödigt, måhända rent af löjligt, att tala om något, hvarvid Stockholm blifvit så vant och hvarvid det alldelss ieke mer fäster nå-i got afseende; rien den, som endast någon gång brukar begagna omnibus, blir då verkligen ötverraskad öfver ett vi, 1870-talets stockholmare, kunna ännu nöje oss med ett sådant fortskaffoiogsmodel. Få vi inga spårvagnar? Har dev tilämnade företaget väfts i sin linda eller aflidit föra födelsen? Stoekholm bar ganska stora afstånd från den ens, stadsdelen till den andra och alla kanna ej, betjenas al ångelupar. Ea snabb och billig!t förbindelse mellan dessa aflägsna delar fl, bufvidstaden måsta vi hafva, men snart,l. .nycket snart, ty för hvarjs dag, som-man!c Snverlemnar sig åt det närvarande emnibns-, systemet, förlorar nen gasska mycken tidi; och på ett är gör det något ansenligt, pålj flera år något oerhördt. . Ha vi råd att för1, lora så mycken tid? Fram med förgapnamna c Hvilken -herrlig dag :kall det icke va, då vi få börja vär veekorevy med följande strof; j. Den förflatna veckan lygkliggjorde oss ändt-; ligen med de så mycket offerlängtade spår-s vagnarne. Kicekan 10 f. iw. satte 7j 083 uppls i en spårvagn vid slussen och fem minatar) derefter stego vi ur vid esptralstationen. vinsti1 tjogufem s inuter. Och hvilket bebagligt I; sätt att fördes sedan! Icke np ringästelj skakniog. Vi läste en tidningsartikel uten , avt föriora ett enda ord, återigen en fördel,4j hvarom man ieke hade någon aning i delr gamla omnibusarne, hvilka, i fell sign försökt f att uti dem läsa en: tidning, kastade erdn!f haller om buller och vräkte raderna upp och) ped, -Alltså 25 minuters vinst plos en tid-jningsartikel. Hvad kan man mera begära,js så länge man ännu icke fått ångomnibusarne sg i gång? Tid är peogar, heter. det, men tid!( är mycket mer är pengar, det är kela vårt!g ifskapital med ränta. Ja, när skola vi fölt nöjet att börja den förflatog yeckan p det sättet? Man kan dock vara snabb understondom, Såsom ett bland de vackraste prof på snabb-( het vi någonsin sett är ati i Ny Iiustrerad D