Den af franska nåtlonalförsamlingen tillär satta benådningkommissionen i Versailles skall gi sammanträda den 16 eller kanske först den bv 18 i denna månad. Thiers lär intressera sig m mycket för Rossel, hvilkens förbrytelser, dabj sertion m. m. väl icke kunna bestridas, men d hvilkas ovanliga intelligens pgifver anledning H att tro att han med tiden skall godtgöra sinD förseelse. Rossel har nu samtyökt till att sätta sitt namn under nådsansökningen, Deremot säges Thiers icke vilja lägga sig ut föroc Ferrö, Urbain och de öfriga litdömde, hvilkas oc förbrytelser rent af höra under kriminallagen. 2 Vid den tyska riksdagens sammanträde den 10 dennes förekom riksmyntlagen till första behandling. Statsministern Delbräck inf; ledde förhandlingarna med en historisk öfversa) blick öfver myntfrågans utvecklingsgång och sl slutade med den anmärkningen, att man nu 2 vore kommen till den öfvertygelsen, att myntenheten icke kunde åstadkommas genom ang slutning till ett af de nu bestående systemen, r hvarför förslaget gick ut på ett sjelfständigt, )I nationelt myntsystem. Såsom vi redan förut C omnämnt, har fan för afsigt att prägla guld-? mynt å trettio, tjugu och tio mark. Hvar mark lika med tio silbergroschen, lika med en tredjedels thaler. Bamberger, tillhörande det nationalt liberala partiet, ville i allmänhet slata sig till utkastet, men tillkännagat att han ämnade iolemna ett ändringsförslag, hvarigenom präglingen af silfvermynt förbjödes från och med den dag, då lagen utfärdades. Finansministern Camphausen utvecklade, att metallerna för några månader sedan sjunkit i pris, hvilket hade föranledt regeringen att påskyndas präglingen af guldmynt. Sedermera hade penningmarknaden, isynnerhet i England, antagit en lugnare Lållning; det rätta förhållandet mellan guld och silfver hade åter kommit till stånd. Man hadeicke något skäl att befara olägenheterna af ett öfverflöd på guldmynt, enär bankerna voro försedda med erforderliga omsättningsmedel. Indragandet af silfvermyntet voro de enskilda staternas sak och ett förbud mot ytterligare prägling af silfvermynt vore icke nödvändigt; dessutom skulle Preussen fortfarande låta prägla 8. k. Siegesthaler. Slutligen förklarade talaren, att mark borde föredragas framför gulden som myntenhet. Grefve Mänster förklarade sig emot, att riksmynten skulle bära de särskilda landsfurstarnes bilder. Baierska finansministern försvarade deremot denna bestämmelse, enär präglingen af mynt med landsfurstens bild vore att anse som en följd af myntregalet, hvilket furatarne icke förklarat sig afsiå från. Diskussionen om denna fråga skuile fortsättas i måndags. MH AM heh est FR DD MD as MD OM CL FP Times för den 4 dennes har från sin 8pecielle korrespondevt i Berlin nägra betraktelser öfver det tyska kejsarrikets finansiella ställning, sädan hon framgår af den för parlamentet i Berlin nyligen framlagda finanslagen. Man serhäraf, anmärker den ultrapreussiska korrespondenten, att den oerhörda politiska reform, som försiggått i Tyskland, genomförts utan att man pålagt nationen nåa exceptionella--bördor.Budgeten utvisar intet deficit hvarken för i fjor eller i år. Uaktadt ett fruktapsvärdt krig år 1870 inverkade störande på hela nationens lif; uppgingo både tullen och -deindirekta skatter, som utgöra kejsarrikets hufvudinkomster, till det vanliga medslbeloppet. — För år 1872 är. medelbeloppet, som i allmänhet ändock sättes för lågt, icke större än i föregående, lugna tider. Kejsarrikets utgifter för 1872 anslås till 110,500,000 thaler. Denna summa representerar naturligtvis icke hela. den tyska! budgeten, utan endast det belopp, Bom: skall användas för rikets gemsnsamma behof. Till denna gemensamma utgift komma dessutom de särskilda staternas särskilda utgifter, som j för nästa år antagas skola uppgå tilll 260,000,000 thaler, så att hela det tyska kejsarrikets utgifter för år 1872 komma att ut-. göra 370,000.000 thaler. Förbundeutgif erna! betäckas endast genom tullen och vissa in direkta skatter, som en gång för älla ingått under den kejserlige könslerens administration, och genom direkta bidrag från de sär-. skilda staterna, Tullen allena inbringar 25 millioner thaler, bränvinsskatten något öfver : 10 millioner, skatten på råsocker 12 millioner, saltstatten 10(a millioner o. 8. v. Likväl måsta anmärkas, att det demokratiska partiet inom parlamentet fordrar, att den sistnämnda skatten skall uppbäfvas såsom alltl. för tryckande för den fattigare befolkningen. Tullen och de indirekta skatterna inbringa en totalsumma af något mera än 78 -millioper thaler. Sälunda återstå 32 millioner thaler, hvilka äro fördelade på de särskilda staterna, men ästta är icke mera än hvad som skattas under vanliga förbållanden. ÖV at Oo a oo a få pt kRörande förhållandena nu för tiden i mormonernas furloöfvade land meddelar Timesl. korrespöndent i Filadelfia i ett bre? at den 30 Okt. några dotaljerade uj plysninger, som vi tro skola intressera våra läsare, ehuru åtskilligt deraf redan är kändt. Korrespondenten skrifver följande: 1 Affärerna i staden vid Stora Saltsjön tyckas ! närma sig en kris. Thomas Hawkins, en af mormonernas äldste, som förra veckan stod under tilll tal för månggifte, har blifvit dömd till 500 doll. böter och tre års straffarbete. Domen afkunnades i rädhussalen, som var alldeles fullproppad med menniskor, bland hvilka dock ingen upphetsning. förspordes; hade också någon demonstration företagits skulle den genast blifvit undertryckt, ty 1 omfattande försigtighetsmått hade blifvit för detta ! ändamål af domstolen vidtagna. Före domens af-1 kunnande anmärkte öfverdomaren, attdomen 1 skulle bli mild, att minimum både hvad angick!l fängelsestraff och böter skulle tillämpas. Han s tillade, att han skulle vinnlägga ad om att afIl fatta sitt domslut så, att det ej blefve så strängt, å det att man ej deri skulle se någonting hämndt ullt, men icke heller skulle det bli så mildt attå det såge ut som om man blott lekte med rätt:d visan ; att samhället borde inse — och härmed I angrep han mormonernas troslära — att Gud ej låter brottslingar blifva utan straff för sina brott, t utan att Han tvärtom så öfvervakade ordningen ill snitt nniverenim att förr eller senare bhrottet står! o