E STOCKHOLM den 17 Nov. — Utländska tidningar meddela, att 65 af dell franska generalråden redan afslutat sina sessio-X ner och valt sina permanenta utskott. Så-)9 som man redan af generalrådens samman-) sättning kunde vänta, skall flertalet af dessa 2? utskotts medlemmar vara regeringsvänligt,. fi Detta uttryck är icke mycket upplysande, ty ? de egentlige republikanerne — det enda parti, t som i generalråden har en ansenlig minoritet, F nemligen) öfver en tredjedel af rösterna — understödjer ju också Thiers, och till och med de mera radikale bland dom ha i flere departementer vid valen af ordförande icke försökt att få igenom sina speciella kandidater, utan understöåt dem, som föreslogos af de liberal-konservative,. Så kallar man det parti, som hyllar Thiers personliga system, och för hvilket det är af mindre vigt om styrelseformen är monarkisk eller republikansk, blott den skyddar på en gång friheten och ordningen och genomför moderata reformer. Men nu kan det icke förnekas, att Thiers och hans regering just på den sista tiden närmat sig mera till republiken, och det är icke utan betydelse, att understatssekreteraren Calmon, hvilkens åsigter ingen känner, emedan han icke har några politiska antecedentia, i sitt generalråd hållit ett afgjordt republikanskt tal, och att prefekten i Seine Oise (Versailles) i det möte, hvarmed sessionen öpppades, uttalade, att han efter den nya lagen om departementens styrelse betraktade sig mindre som embetsman och mera som medborgare. Det är derföre underligt nog, att de rena orleanisterne under S:t Marc Girarding ledning ännu hoppas på herraväldet, och att de, oaktadt de segrar, republikanerne vunnit först vid kommunalvalen i April, sedan vid komPleteringsvalen till nationalförsamlingen i Juli och slutligen vid generalrådsvalen, fasthålla tron på att Frankrike icke vill ha någon rePublik eller åtminstone endast en republik utan republikaner.. De skola isynnerhet ha hoppats på Casimir Perier, såsom den hvilken skulle upptaga sin faders system och rensa förvaltningen från de orena, d. v. 8. alltför frisinnade elementerna; men han tyckes alls icke vilja inlåta sig härpå. Han hörde under kejsardömets sista tider till den grupp f. d. orleanister, som ville ingå förlikning med den kejserliga regeringen, om hon ville återställa friheten, och han är således just lämplig att vara ledare för det moderata parti, som vill göra ett allvarligt försök med republiken och icke blott mottaga henne som en öfvergångsform, som den styrelseform, hvilken minst söndrar oss såsom Thiers och hans vänner uttryckte sig år 1848. Hvad som försvagar det orleanistiska partiets inflytande är den omständigheten, att prinsarne sjelfva, oaktadt all den möda man gör sig, aldrig kunna blifva populära. Hertigens af Chartres inträdande i hären och hertigens af Penthiövre (prinsens af Joinville son) i flottan har snarare väckt missnöje än erkännande, isynnerhet då det visade sig, att de högre officerarne i Algeriet sökte gifva den förstnämnde alla möjliga tillfällen att utmärka eig. Att grefven af Paris såväl som hertigen af Nemours gått in på fusionen med legitimisterne har också blifvit mycket illa upptaget, och familjens från fadren ärfda konservatism skadar den naturligtvis mycket i folkets ögon. Derföre finnas ännu endast 2, på sin höjd 3 orleanistiska dagliga tidningar i Paris, under det napoleonisterne ensamt ha 8 och de radikale lika så många sedan Rappel återuppstått till lif och Gambettas Republique frangaise börjat komma ut. Till och med legitimisterne ha flere organer inom hufvudstadspressen än orleanisterne. De ha nemligen 5 sådana, då man räknar de 3 klerikala dagliga tidningarne, Napoleonisterne arbeta outtröttligt och spara ingalunda på pengar. De utdela sina tidningar gratis till alla kaföer, som vilja hafva dem, och officerare kunna utan svårighet få understöd för att afbetala sin skuld 0. 8. V. Likväl ha de icke någon riktig lycka med sig. Och dock ha de den stora fördelen, att inom förvaltningens alla grenar finnas en mängd kejserligt sinnade embetesmän och att regeringen visar en stor — kanske alltför stor — undfallenhet mot dem. Många napoleonister,. som under kriget miste sina embeten, ha återiått dem, och andra ha fått befordran. För icke länge sedan blefvo sålunda en gensdarmöfverste Ramolino, f. d. adjutant hos prins Pierre Bonaparte, äfvensom en f. d. adjutant hos general Flevry, hvilken nu är chef för den napolechistiska komitån i Paris, ånyo insatte ! sina embeten. Isynnerhet finnas inom hufvudstadens poliskår en stor mängd, som fordem Varit trogne anhängare af den kejserliga raogimen, och härigenom förklaras utan svårighet den stora ifver denna polis visar i jagten på kommunalisterne, under det den ingalunda visar samtiie nit mot de napoleonistiska intrigerna, Det berättas derföre, att inrikesministern inrättat en särskild hemlig polis, hvilken till en stor del har till sin uppgift att vaka öfver kommunalisterne, och att han nyligen låtit förataga arresteringar bland dessa. Äfvenså påstås, att den s, k, svarta kammaren, för genomläsning af misstånkta bref är äterstäld, och att man lika litet nu som under kejsardömet kan ordentligt få sina utländska tidningar genom posten. Å andra sidan uppfordras regeringen från den republikanska sidan att visa den största vaksamhet för att! försäkra sig mot sammansvärjningar och möjliga våldsamma angrepp, och man framhåller i detta hänssende, att en öppen agitation eger rum bland officerare och underofficerare, äfvensom att man uppeggar soldaterna genom att erinra dem om att de under kejsardämet hade mycket mindre besvär. Detta är sannt nog. Tjensten är nu mycket strängare, emedan man genom kriget lärt sig inse nödvändigheten deraf. men i!