en egen intressant anblick, då man ser det i de bjerta solskenet. Någonting motsvarande finns i Afrika, om ens i verlden. Åtminstone fins in genting dylikt i samband med diamantgräfning Detta diamantfält ligger långt bort ifrån någo ström och arbetet verkställes genom torrsiktning Till en början hittades diamanterna på och strax under jordytan. Nu påträffas de vanligast på et djup af 16 fot eller derutöfver. I morgse pp gräfdes en sten på 124 karat, sannolikt likvi icke värd mer på stället än 2000 p. st. emedar han var af mycket oregelbunden form. De öfriga fälten ligga alla tillräckligt nära vat ten för transport på kärra, nästan alla vid Vaal floden, hvilken enligt kartorna förenar sig med Orange-floden ungefär på 29,05 un. br. ech 24, ost. längd, alla på mark, inmutad af fristaten och sydafrikanska republiken. Inalles ha 17 flodfäli blifvit arbetade med omvexlande framgång, mer alla öfvergifvas de efter hand till följd af närhe ten till Dutoitspau, der arbetet är mycket lättare Man behöfver blott utstaka en claim på 30 fot i qvadrat, och sedan map luckrat den med hacka och spade, skottar man upp jorden samt siktar och gofrar. Vid floden kräfver markens steniga beskaffenhet större ansträngning, och vid Pnije! måste massor sten undanskaffas. Dessutom måste man antisgen köra vatten till arbetsfältet eller dea diamantförande jorden till floden. Hvad som mest intresserar vänliga tidningsläsare torde vara, om diamantgräfning lönar sig. Jag skall meddela några få särskilda fakta, öfverlemnande åt läsaren att göra sina slutsatser. Min egen mening är, att iogen, som saknar tillgångar att återvända tillbaka hem, i händelse han mizslyckas, icke bör resa hit. Icke derföre, att det ej skulle finnag tillräckligt med diamanter, ty jag tror, att döma efter mina egna iakttagelser, att ännu oarbetade fält finnas, som skola erbjuda arbete i åratal, samt att diamantgräfoing inom kort skall bli en verklig industri, likasom guldgräfninj i Australien och Kalifornien. Men i olikhet me guld är diamantgräfning ett stort lotteri. På en vinst komma många niter. Detta gör denna sysselsättning mindre lockande och förklarar, hvarföre så få egna sig deråt i jemförelse med guldsökandet. Vid guldgräfoing kan en person på ett bestämdt fält räkna på, att ett dagsverke skall gifva en medeltals-dagspenning. Icke så här. En liamantgräfvare, som oafbrutet fortfar att arbeta, kan också ha ganska god utsigt att i längden ha framgång, men exempel på motsatsen finnas, och le äro till på köpet många. Ett fall rörande tre öder, som jag känner och hvilka arbetade hvar ör sig, men nära hvarandra, skall bäst visa hvad ag vill säga. En, den yngste, men den ihärdigate af de tre, som aldrig hade raindre än 6 infölingar till arbetare under sin ledning, bekom blott liamanter till ett värde af 12 pund; de andra båda ära 2000 pund hvardera, då alla arbetat oupphörligt i tolf månader. Men helt nyligen tycktes len yngstes lycka börja vända sig. Han har gjort tt eller ett par goda fynd. Många finnas, det an jag bevisa, som efter 12 månaders arbete ha ått obetydlig vinst. . En exnan korrespondent skrifver till samna tidning: I ert referat öfver de senaste Cap-tidningarne, neddelade man ni en af dessa hemtad lysande nålning af verksamheten på diamantfälten. Att len diamantförande trakt, som gränsar till floden Vaels stränder, är ojemförligt rik, det kan ej sätas i fråga. Men i fall någon i den tron. att iaividuella företag ha god utsigtatt löna sig, skullo ilja dfvergifva en sysselsättning, af hvilken han ar god utkomst, för att försöka sin lycka på dianantfölten, så må han noga betänka följande fakta: i ör några månader gedan gjorde ja ett besök i 1edelpunkten för arbetena vid floden Vaal. Samdigt arkommo en far och en son, farmers vid usten 500 engelska mil derifrån. De började areta, och på tredje dagen hittade de en liten sten å 1, karat, värd 4 pund. När fadern såg en op folk samla sig för att få se denna sten, blef an förvånad. Hura länge har du hållit på med tt gräfva? frågade han en person. — Ah, unefär tio veckor. — Och du då? — Det är väl n fyra månader, kan jag tro... — Och du?s (till 1 stor, stark karl). — Hvad tjenar det till att åga, men ingen diamant bar jag sett förr än nu ch ännu mindre gräft upp. — Hafven I då alla aft otur?. — Ja alla, utom tre af tjugufem, och eras fynd uppgingo inålles till omkring 400 p:d. Genast gat fadern sin gon befallning att spänna r oxarne, och så företogs den månadslånga ren hem igen (oaktadt en 73 karats diamant da-! 0 förut hade funnits af en boer inom en fjerdees eng. mil fråga stället), med rätta anseende utgterna föga lofvande.