vid granskningen af regeringens protokoller komma under diskussion och bli noggrannt skärskådad i storthinget, der den säkerligen skall bli fallständigt och allsidigt afhandlad. På tal om storthinget, så visar det sig med hvarja dag allt tydligare, huru svårt, för att icke säga omöjligt det skall bli för detta att fullgöra sina mångahanda värf och lösa de många uppgifter, som föreläggas det, ifall det skall inskränkas till den 3 månaders tid till ssmmanvaro, som regeringen i år sökte förfäkta såsom maximum. Jag har t. ex. liggande framför mig ett af en komitt utarbetadt förslag, som omfattar en vigtig och otvifvelaktigt revision tårfvande sak, hvars ordnande knappt kan uppskjutas synnerligen länge, nemligen det kommunala skalteväsendet. Detta har så mycket större betydelse, som här i Norge, der man icko har direkt skatt till statskässan, mycket, som annorstädes är en statssak, är förlagdt på kommunernas ekonomiska område. Ett af de förnämsta syftemålen med den nu föreslagna revisionen är att åstadkomma en säkrare och rättvisare beskattningsgrund, isyonerhet i fråga om. landtdistrikterna. I dessa är det nomligea allmän regel, att alla pålsgor, rörande hvilka icke är acnoriunda stadgadt, skola nttaxeras på matrikolskyldeno, d. v. 8. på den fasta jordegendomen. Dotta är en ovilkorlig regel beträffande skatterna till amtskommunen, hvaremot, hvad afgifterna till de smärre kommunernas angår, två väsentliga undsntag gälla, Demligen i fråga om fattigskatten och skolskatten, vid hvilka fördelnivgssättet är ötverlätet ät den särskilda kommunalstyrelsen sjelf, des med, dols äfven utan godkänuande af högre myadighet. I fråga om städerna har det af gammalt varit bestämdt, att en del af skatten skall uppbäras säsom skatt på de fasta egendomarne after deras taxeringsvärde och denl öfriga delen uttaxeras såsom porsoolig skatt; ! saen blott för vissa städer äro särskilda lags stadganden utfärdade, om huru stor del af skatten skall utgöras af de fasta egendomarae och huru mycket efter taxering på törmögenhet och inkomster. Häri föresiår nu det af nämnda komitå atarbetade utlåtandet temligen väsendtliga förändringar, derigeoom attl. det upphäfver matrikelnso ställning såsom öfvarvägande beskattoingsgrund. När man l: förr, anmärker komit6n, har lagt hnfvudtyngden af landtkommunernas skattebörda på de matrikulorade jordegendomarne, så har man -Xkerligen gått ut ifrån, att dessas storlek . och oock ct i det hela taget voro betecknande och g9auv. K för sgarnos skar ÖrMåga. I ett tidigare utvecklingsstadium var acc nemfigen mindre brukligt att begagna kredit i de vänliga jordegareförhållandena; dessutom fanns detjömte det egentliga landtbraket med dess naturliga binäringar i landtdistrikterna få inkomstgit-) vande verksamhetsfält, och man hade derföre föga anledning att bogagna det alltid inägon mån osäkra och med icke rings besvär för) bundna taxeringsaystemet. Men dasså dåt äldre skattesystemets förutsättviogar ha änder tidernas lopp väsentligen förändrat. Först och främst ha under en friaremäringalagstiftning i landtdistrikterna yrken uppstått vid sidan a! det egentliga landtbruket, hvilka kunnoa vara lika mycket eller mer inbringande, och dessa yrken ha lika väl som som jordbruket fördel af allmänna och kommunala inrättningar, till hvilka tillskott göras genom kommunalskatterna. Vidare idkas nutidens jordbruk likagom andra näringsgrenar tillicke ringa del med begagnande at främmande kaitel, och en stor del jordbrukare mäste med kapitalisten dela det öfverskott, som jordbruket gitver. De yrken och de hjelpkällor, som förekomma i landtdistrikterna utom det egentliga jordbruket, böra ealigt åll rättvisa och billighet bära sin andel i de kovimönåla skattebördorns, hvaremöt man gshom att lägga dem alla eller deras hutvudsamma på jordbruket opropotionerligt betangar denna väringegren till förnån för andra, likasom detta stundom också lägger sig hindrande i vägen för en tidsenlig utveckling ochförbättriog ef kommunkia inrättningar. En kommun kan nemligen vara ett ganska förmöget samhälle, utan att dess jordbruk intager nägon framstående plats i dess yrkeslif, och utan att dess jordegare hat förmåga att bära stora skettebördor. På kusttrakter, der man slår sig mycket på skeppsrederi och sjöfart, är t.ex. detta ganska vanligt. Men när det är fråga om ett företag, som medför en större utgift, skall kommonalstyrelsen svårligen kunna sätta det I verket, hura nödvändigt och önskligt d-t än kan vara, om hon icke hår rättighet att vtskrifva de erforderliga bidragen påannat sätt än genom beskattning på mätrikeln; ty hon måsie finns det obilligt och oförsvarligt att lägga ex stor skattebörda på dö ofta obemedlade jordbrokarne, då det jemte dessa fions välburgne, til ock med förmögne män af andra klasser, som icke kunna beskattas, oaktadt de ha samma fördel af företaget som andra medlemmar af kommunen, Men under det att på ena sidan den nuvarande beskattnio ven af fasta egendomar i landtkommunerna utan i Uvel bör begränsas, då anspråken på bidrag till ÅT kommuanala behofven i högre 3 -lämpas efter den ekonomiböra kuona 28 ; Brad an skall nan dock på den andra sidan icke helt och hållef C setgifva defasta egendomsvärdena såsom särskild baskattningsgrund. Man har trott, att förhållandet vid tillämpningen af de särskilda beskattningsyrunderna rättast borde ordnas af hvarje orts kommnnalstyrelse, hvilken bäst skall konna taga de säxskilda omständigheterna i betraktande. Men dels för att beskydda mot öfverdrifna pålagor och dels för att förminska den osäkerhet, som kunde uppstå genom stora olikheter det ena året mot det andra, har men i lagförslaget utstakat viser gränser för kommanunalstyrelsens befogenhet, på detta fält. Hufvuddragen i den förordning, som komiten föreslagit, är följande: Amteskatten uttaxeras på amtets ;matrikulskyld.; dock kan amtsstyralsen bestämma, att det belopp, som likväl icke får öfverstiga hälften af hvad som inalles skall utskrifvas, fördelas på häraderna. Fördelningen sker till hälften efter matrikulskylden, till. en fjerdedel efter folkmängden och till en fjerdedel efter amtstyrelsens beslut. Hvad skatten till den mindre kommunen — häradet — angår, så skall i allmänhet en del utgå såsom egendomsskatt, Återstoden uttaxeras såsom skatt på förmögenhet och inkomst, Häradsstyrelsen bestämmer, om och hvilken del af skatten som skall uttaxeras på förmögenbet och inkomst. Dock får egendomskatten i intet fall beräknas till mer TÄT a RR oo ör OR AR