Råttegångsoch Polissakenr. Benådning. Skräddaren Sven Svensson i Ignaberga, hvilken af Vestra Göinge häradsrätt och Skänska hofrätten blifvit dömd att genom halshuggning mista lifvet för det mord, Sven Svensgon föröfvat å undantagsmannen Per Jönsson och dennes hastru i Attarp, bar nu af konungen blifvit, benådad från dödsstraffet. Han kommer istälJet att umgälla sitt brott med liftids fängelse, hvarjemte han förklarats medborgerligt förtroende för alltid förlustig. — Mord och sjelfmord. I Helsingen läses: Sedan ett rykte blifvit utspridt, att en bondeson Jonas Jonsson i Stenåren, Loos gocken, efter att hafva mördat bondesonen Erik Svensson i Djupgjöberg, Hogdahls socken, afhändt sig lifvet, ingtällde sig kronolänsmannen med biträde den 17 Okt. i Stenåsen, för att om förhållandet hålla undersökning, hvarvid upplystes: att Jonas Jonsson den 11 Oktober omkring kl. 7 på aftonen, då han redan gått till hvila, uppstigit från sitt nattläger och, under förevändning att han ej kunde sofva, afläganat rig från sitt hem, medtagande en bössa, eng. k. ;studsare., hvarefter han hemkommit samma afton kl. omkring 10 och då lagt sig till hvila; att bondesonen Er. Svensson i Djupsjöberg (beläge; cirka !, mil från Stenåsen) samma afton omxring kl. 9, då han i sällskap med en derstädes boende arbetare gått öfver gården, träffats af en kula i TyG8en, i följd hvaraf han aflidit kl. 11 påföljande dag. Af förskräckelse öfver denna händelse hade ingen af de å gården vistande personer vågat genast på aftonen företaga spaning efter våldsverkaren, utan dröjti dermed till påföljande dag, då arbetaren A. Olsson på morgonen begifvit sig till Stenåsen för att berätta hvad som händt och efterhöra om någon person, som kunde vara att misstänka, derstädes varit synlig. Vid A. Olsgons ankomst till Stenåsen hade Jonas Jonsson ännu legat och, då han af sina föräldrars samtal förnummit, att en person från Djupsjöberg nalkats, färhjudis deasa att släppa in honom. Denna önskan hade dock icke villfarits af hans föräldrar, hvadan A. Olsson insläppts och, utan att misstänka Jonas Jonsson för våldet, omtalat hvad om aftonen förut tilldragit sig i Djupsjöberg, då Jonas Jonsgon ifrån väggen nedtagit en bössa, sannolikt för att dermed, 1 händelse misstankar skulle falla på honom, afdagatage sig sjelf, hvilket dock förhinärats af hans fader, som fattat bössan föratt förekomma dess begagnande, hvarefter dock sonen genast fattat en annan å väggen kängande bössa, den han strax aflossat så att skottet gått in ihalsen och förorsakat hans ögonblickliga död. Såsom skäl för misstanken att Jonas Jonsson varit Erik Svenssons mördare synes tala: dels att han vid den tid, som ofvan nämndt är, varit ute, dels att en propp till Jonas Jonssons kruthorn, som han enligt tadreng och modrens uppgift medhade, blifvit funnen å det ställe, derifrån skottet mot Erik Svensson aflossats, och dels att han vid ett till fälle för est par år sedan, då kan kommit i gräl med Er. Svensson, hotat ait på något sätt straffa honom. I öfrigt lär Jonas Jonsson, som var födå 1847, hafva varit å förståndets vägnar särdeles ringa begåfvad och under de sista tvenno åren svag tili helsan samt mycket sluten.