MVIG RKUSLUGUGI, UUCH BUN KUUUG TJONG LIM tt betydligt lätta och föröka postirafikea. Do i går ingångna telegrammen från Wien ekräfta, att rikskansleren Beust verkligen fgått och det uppgifves nu att den unger-4 ke premierministern Andrassy blifvit utsedd ! ill hans efterträdare. Ett senare telegram ! neddelar äfven, att Andrassy kommer attl eda Österrikes utrikes politik efter samma li rinciper som Benst. Detta tyckes antyda, : tt det är Beusts åsigter i den inre politi-l! en, som förorsakat hans afgång. Men då l. an, enligt hvad det s, k. författningspartiets : rganer idkeligen upprepat, varit en afgjord: L notståndare till Hohenwarts federalistisks poitik och till och med i hög grad skulle bi-! Iragit till dennes fall kan man, tills närmare underrättelser ingå, endsst antaga, att Beust, vaktadt sina tyska sympatier, icke kunnat örsona sig med alla punkterna i Kellerspergs cegeringsprogram, hvilket, med den kännelom man eger om denna ministers politiska isigter, säkert måste bryta med det mesta af! hvad som hittills i det cisleithanska Österrike blifvit gjordt i federativ riktning, och att Beust på grund deraf icke ansett sig kunna qvarstanna på sin plats. Enligt telegram i tisdags från Paris till utländska blad innehåller Gaulois en underrättelse, som väckt stort uppseende i den franska hufvudstaden. Bladet meddelar nemligen, att baron Arnim, preussiska sändebudet i Paris, blifvit af furst Bismarck beordrad att göra franska regeringen uppmärksam derpå, att hon hädanefter icke kan ha något intresse i upprätthållandet af storhertigdömet Luxemburgs neutralitet — sådan den bestämdes i London-traktaten af den 2 Maj 1867 — och att Tyskland är redo att genast utrymma samtliga de ockuperade franska departementena, så vida Frankrike i föreoing med Tyskland vill träda tillbaka från det 1867 i London undertecknade protokollet. — Som Gaulois ej hör till de pålitliga tidningarne, torde denna underrättelses senning böra betviflas. Den franska nationalförsamlingen skall, så som bekant, snart sammanträda igen och allmänna uppmärksamheten är derför allmänt riktad på hvad som kan bii bestämmande i frågan om församlingens förflyttning till Paris. Le Temps vill veta, att de flesta deputerade göra sig i ordning att tillbringa vintern i Versailles, i trots at de många större och mindre olägenheter detta kommer att medföra, hvaremot Le Frangais påstår, att mäktiga krafter komma att sättas i rörelse för att få flyttniagen verkställd och att isynnerhet inrikesministern Perier ifrigt påyrkar, att såväl den lagstiftande makten som alla ministårierna skola vara samlade i Paris. Sidcle anmärker härvid, att den anser Frangais vara riktigt underrättad och anför ett nytt skäl för att påskynda flyttningen. De bonapartistiska bladen begegna sig nemligen äfven af denna sak för att söka nadsätta regeringens och nationalförsamlingens anseende, i dat de framställa dessa båda myndigheter såsom rädda och svaga och till kontrast framhålla hutuledes den kejserliga regeringen visade långt större förtroende till hufvudstadens invånare. Kölnische Ztgs pariskorrespondent anser, att den mot Frankrike välvilligt affattade artikel, som nyligen stod att läsa i Provinzial-Korrespondenvz och i hvilken tidningen gifver franska folket det rådet att slå bort alla hämndtankar, blifvit allt annat än väl upptagen i Paris. Man kan medgilva, skrifver korrespondenten, att de yttre tecknen på det befintliga hatet till tyskarne i viss grad försvunnit från d-t dagliga yttre lifvet, men man misstager sig om dea franska karakteren, ifall man tror att tidpunkteu att offentligen lyckönska folket till en inträdd moderation redan nu är inne. Så aom telegrafen refererat artikeln i Provinz.-Korresp. var den blott egnad att framkalla en protest från de franska p-trioternas sida; de betrakta det nemligen såsom en förolämpning om man söker konstatera, att hatet till segerherren är på väg att utsläckas, ty de anse ej blott att detta hat är legitimt, uten de fästa sina förhoppningar om det franska folkets moraliska päayeerödelse på ionerlighetea och varaktig. eten af detta hat. Följden har också varit, avt artikelo i alla tongifvande kretsar i Paris framkallat det obehagligaste intryck, något som också framgår af pressens yttrandea i denna sak. Det är nu åter fråga om att införa offentliga spelhos i Paris och märkligt nog understödjas denna plan icke blott af sådana tidningar som Figaro och Gaulvis, utan äfven af Moniteur, som tager till orda för dem. Medan man afskaffat spelbanken i Spa, heter deti det nämnde bladet, är det ånyo fråga om att inrätta offentliga spelbus i Paris. Man har inledt en undersökning för att få veta om och hur man kan återgifva åt de hus, i hvilka förut spelades Trente-et-quarante och roulette, deras gsmla bestämmelse. Skulle icke koncessionerade spelhus, som stodo under polisens uppsigt, vara en moralisk väl; gerning (!?) och skulle men ej derigenom göra slat på de skandaler, som nu oupphörligt bnodel. ned bisnto oket Där dtent ot br DN