Hjeharne från Savalaks-! Berättelse af J. 0. Åberg.) Här tror jag inte att den slogaste kosack skall hitta henne, sade Matte, i det han gömde yxan bakom ugnen. Och skulle någon suoka dit, så, och vid dessa ord gjorde han en betecknande rörelse med nögra handen. Axel stod just i begrepp att svara, då ett starkt baller utanför dörren ådrog sig deras upprärksamhet. De betraktade hvarandra med till hälften oroliga, till hälften nyfikna blickar. Hörde de rätt. Mellan de dotva förbannelsarna irån en man, tyckte da sig urskilja qväda soyftningar från en qvinna, men deras väntan på upplösningen blef icke lång, ty dörren upprycktes häftigt, och en man och ea q7iona stapplade in, ättöljda af tvenne kosacker af ett grymt och vedervärdigt utsesnde. Finnaroe drogo sig tillbaka vid åsynen af de nykomne olyckskamraterna; medlidandet stod att läsa i allas drag. Den främmande mannen bade en hög cch kämpalik gestalt, som ovilXorligen mgat vöranad, och dertill bidrog också mycket det allvarliga uttrycket i de ännu vackra och starkt markerade dragen, samt det snöhvita hår, som flöt längs skuldrorna. Den gamles gåvg var fast och stadig; hans läppar voro härdt sammanbitar, och med blickar, i hvilka framlyste det djupaste förakt, betraktade han sina plågoandar. Flickan var usgefär aderton år. Hennes gestalt var fyllig och utbildad samt något öfver medelmåttan. Ett guidgalt hår läg i tjocka flätor omkring det sköna, ovala ansigtet, som nu vär ötverhöjjdt at tårar, och de stora, ljasblå özonen voro till bälten slutna. Henaeg gång var vackiande och hon mästo stödja sig på sin ledsagare för att fn Se a BB. ur 242—244 och 246—261,