— Åtgkråer till fårskötselas bofriim: jamde inom Westerbottens län hafva vidtagits af huzhål!niogssällekapets förvaltoingsutskott derigenom, att under innevarande höst inom länet fördelats 18 baggar deis af ren Cheviotrace, dels af Leicester med blandning af Cheviot och något Southdown. Klagan är allmän deröfver, attlandtracen, sådan den förekommer inom länet, är småväxt samt lempvar ringa och dålig ull; men icko destomiadre hålias, enligt uppgifter för år 1870, omkriag 60,000 får inom länet, utgörande ett icke obetydligt penningvärde. Fårafvela är inom länet en vigtig gren af landtmannanäringarne, så mycket mer gom den vackra seden fortfar, att allmogen företrädesvis kläder sig i bemväfda kläder, och som i fårkött fiones ett näringsämne, hvilket lättare ön annat kött låter länge förvara sig. Man vet, att till och med iappen byter bort renkött mot torkadt fårkött, hvilket genvare han lärt si värdera på sina vandringar sisom kraftigt närand och att det finnes bondgårdar, hvarest torrt fårkött finnes från flera år tillbaka. De försök, son under en följd af omkring 10 år äro gjorda med främmande fårracer inom iänet, gifva full visshet om, att äfven i denna våg laudtmannen kan mycket förbättra, endast kan tillvägagår på ett sätt, gom är för fårens trefnad och utveckling ändamålsenligt. Framför allt bör ihågkomma3, att ulJen likaväl gom en lökväxt behöfver, ntom näring, ljus, för att kunna framspira från sin rot, och att året med dess rika ullbetäckning bör synnerligen aktas för varma och fuktiga ladugårdar, hvarest fåret osktadt riklig näring ej lemnar annat än rioga, sjuklig och svag ull. Det är att koppar, att detta försök måtte krönas med framgång, yttrar tidningen Westerbotien.