uppfyller illa sip Pligi som representant. Jag yr kar bifall till K. M:ts förslag, Hr Carl Ifvarson trodde icke att hvad han komme att anföra skulle inverka på frågans 1ö8bing, synnerligast som den nyligen varit föremål för kammarens behandling och då blifvit så grundligt uttömd. Hvad först beträffade den möt ätskottet riktade anmärkningen att det varit dess pligt framkomma med ett poet förslag, ville tal. bemöta den så, att ett Aylikt förfarande skulle varit högst olämpligt Gå riksdagen Vöre urtima, och man har icke rättighet antaga, att den regering, som nu. sitter Vid styret, skulle godkänna ett förslag gom ginge i motsatt riktning mot dess, ty sådant förutsätter, att den ieko eger Måna fasta åsigter i den förevarande frågan. Här gällde det emellertid att i förs rummet Peståtuma på hvilken grund man vill byggå innan man gifver Big in på detal jer. Det skulle förefalla tal. högst besynnerligt ifall icko resultatet nu blefve detsamma som Vid sista riksdagen, alldenstund ingenting sedandess mellankommit, som billigtvis kunnat förändra den enas eller andras åsigter; möjligen hade indelningsverkets anhängare Bedandess ytterligare förminskats. Hvad angitge öfningstiden trodde tal., att den mycket väl kunde förminskas från 82 till 60 dagar och hans öfvertygelse vore den, att någon utsträckt värnepligt alrig antages förrän indelningsverket aflöses. Slutligen uppmanade tal. dem, som rösta för det kungl. förslaget, att vid sina anfall i allmänhet iakttaga litet mera hyfsning och icke låta begäret att reta sioa motståndare taga alltför mycket öfverhand, ty i så fall skulle man nog veta att sätta t mot hårdt. Hr Ola Jönsson i Kungshult ansåg den af K. M:t föreslagna stamtruppen hvarken nödig eller nyttig, emedan hvarje soldat borde erhålla sådan öfning, att han kan fullkomligt lita på sig sjelf. Detta vore en sanning, som tal. förmodade att ingen kan bestrida, och hvartill tjenade väl då stammen? Afren ur en annan synpunkt vore stammen rentaf förderflig: det vore nemligen antagligt, att, så länge den finnes, ofåcerarnes intresse mindre vändes åt beväringen. Slutligen kunde man tänka Big möjligheten af att dessa äldre soldater skulle behandla de yngre med öfvermod, hvilket blefve så mycket olidligare då beväringen komme att Bland sig räkna representanter för den högre intelligensen. Sedan tal. riktat åtskilliga anmärk: ningar mot hrr Wijk, Kolmodin och GCarlen, berörde han äfven sakens ömtåligaste sida Man hade sagt att indelningsverket vore nödvändigt för ordningens upprätthållande inom landet. Nog måste man medgifva att fissnöjet med administrationen mängenstädes är stort, men svårligen finnas ännu sådana fraktioner, som vilja använda våld för att förändra den bestående ordningen. Yrkade bifall till utskottets förslag och hoppades att landetå väl derigenom skulle bäst tillgodoses. Hr Joh. Bergström yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Mannerskantz. Då ingen förnekat, att vi för närvarande äre så gödt som försvarslösa, och A regeringen vieat allt möjligt tillmötesgående för att vinna en lycklig lösning på nationens lifs fråga, vore det högst märkvärdigt om fontesentationen icke, inseende pödvändigheten af att så snart som möjligt såtta oås i försvarbart tillstånd, skulle äfven från gin sida vilja taga något nteg för det gemensamma ändamålets oppna je. Hvilken känsla af trygghet skulle det icke vara, om vi, då en mäktig fiende anfölle oss, kände oss nog starka att kunna möta honom? Om vi nu antaga det kongl, förslaget, skulle vi redan inom 5 år Vara i besittning af en armå, nog stark att möta hvarje fiende, som vågade sig öfver våra gränser. Evarföre då dröja. Äfven de, som önska indelningsverkets borttagande, borde genom att bifalla K. M:ts förslag bidraga att förskaffa oss ett sådant betryggande försvar, ty öfvergången till en annan stam skulle nog med lätthet försiggå, då tiden dexför en gång faller in. Tal. yttrade slut ligen några ord till hr O. Ifvarson med anledning af hans uttalade varningar och förklarade, att han för sin del icke böjde sig för någon annan makt ön hederns och samvetets lagar. CN Hr Sv. Nilsson i Österslöf benämnde krigsministern en projektmakare och ansåg att alla regeringsledamöter äro solidariskt ansvariga för förslaget. Det vore emellertid bäst om indelningsverkets beundrare icke så mycket åberopade knektekontrakten, ty just emedan indelningsverket stödjer sig uteslutande på dem, kunna de ej öfvergkridas, utan att institutionen derigenom rubbas. K. M:t hade uppställt värnepligtens utsträckning såsom vilkor för lindringars medgifvande åt roteoch rusthållare, men och K. M:t icke vill antaga mina vilkor, vill icke heller jag antaga hans. Det vore på sin plats att regeringen toge notis om de 100-tals folkmöten som hållits i försvarsfrågan; den skulle då finna att svenska folket är villigt åtaga sig uppoffringar som äro nödvändiga för erhållande af ett betryggande försvar. Tal. yrkade bifall till utskottets förlag, . Hr Palander ville hafva till protokollet antecknadt, act han vid val mellan K. M:ts föred och utskottets såg sig nödgad rösta för det ITA. Hr Sjöberg hade så fattat meningen med C. Ifvarsons ord, att han beskyllde tal. jemte flera andra för att hafva tillåtit sig något skolmästrande mot det parti, hvars produkt det särskilda utskottets betänkande ans vå vara, samt att de innehölle en varning med hot om att man förr eller senare skulle erfara hvilka som hafva makten. Innebure detta en antydan om personligt våld; så ville tal. påminna hr Ifvarson om hvad som stadgu i såväl grundlag som allmän lag, samt hoppaes att dylika oanständiga utfall måtte för framtiden vara uteslutna från Andra kammarens sammanträden. Statsrådet Bergström sade sig icke hafta varit likgiltig för den förda diskussionen, derföre att han hittills suttit såsom en tyst åhörare. Emellertid kände han ett Oafvisligt behof af att yttra Big såväl i egenskap af konungens rådgifvare och representant som at svensk medborgart, ehuru han väl visste att hvad han komme att säga icke skulle förändra det beslut kammaren nu ginge att fatta. Alltsedan 1867 hade regeringen arbetat på den ve frågans lösning. Arbetet vore erkändt fr väl af landet som-af större delen af pressen. Äfven den nuvarande konseljen hade sökt lösa denna fråga, som beklagligen alltför länge utgjort ämne för tvister och misstörstånd mellan regeringen och representationen. Som frågan nu stode, vore dock alla sammanjemkningar omöjliga och följden blefve att indelningsverket komme att helt och hållet oförändradt qvarstå, så att de, som inbillat sig få Be det med det snaraste försvinna, bedtaga sig mycket. Hvad skulle det öfriga Buropa tänka om oss i denna stund, då vi utan tvifvel starkt påminna om den sjuke mannen, hvars arf det är tid på att dela upp? För sin del ville dock talaren loppas, att den gudomliga försyn, som styrer folkens öden, skall leda allt till en god utgång. Tal. ville för ett ögonblick fästa sig vid de af hr C. Ifvarsson utkastade hotelser. I fall detvore fråga om våld, så vore nog det svenska samhället ännu tillräckligt starkt att möta våld med våld. Afsåge åter hotet den politiska makt, som landtmannapartiet anser sig ega, så ville hr statsrådot påminna om att garantier mot missbruk af denna makt funnes i Första kammaren och inom rege ringen. I afseende på slutstrofen i betänkandet och deri uttalade misstroendevotum mot chefen för landtförsvarsdepartementet, vore hr statsrådet öfvertygad att nägot dermed jomförligt icke förekommit vårt lands parlamentariska förhandlingar. Han ville derföre så gerna antaga, att den nedskrifvits hastigt mod, men, efter den af frih. Ericson afsifna glorifierande förklaring, kande han det icke. ; Tar meningen varit att såra krigsministern eller : Ö conseljens ledamöter samfölat, sä studsade dock kymfen tillbaka och 4-,, nuvarande krigsministern