Rörande den förot omnämnda oenighet om viskoparnes preconisation, livilken skulla og4 am mallan påfven och Thiers, lemnar Times skilda korrespondent i Paris följande beiktigaude upplysnivger: I motsats till hvad som blifvit DÄsLädt råder ingen oenighet melan romerska kofvet och franska regeringen förande de utnämnds biskoparaes och erkeviskoparnes prekonisation, Det är franska regeringens dröjsmål med deras utnämnande, soma fördröjt deras prekonisation, Det är nu afgjordt att erkebiskoparne af Paris och Pours samt de andra prolaternn, äfvensom fyrtiotvå itslionska prelater, komma att pres koniseras i en särskild konklav, som skall hållas den 27 Ukt. Med anledning af närvarande förhållanden kommer icke konklaven att hållas med vanlig ståt, utan skola kardinalerna helt enkelt sammanträda i en af Vatikenens salar. Genoralrädet i Ajaccio hade den 24 en ytterst stormig session. Prins Napoleon har som bekant redan lemnat Corsica, men prinsens anhängare ingåfvo en protest af innehåll, att valen icke varit fris, till följd af flottiljens och truppernas närvaro. Bonapars tistiska partiet i rådet befianer sig i eft mås joritet af 14 röster. De försökte under session att vädja till de närvarande åhörarne, men erhöllo icke något svar. Frankrike har erhållit fu!ständig upprättelse af tfeyen i Tunis och tvisten kan nu anses uppgjord. . Upprepade gånger och senast i sitt namnkunniga meddelande till Times korrespondent, har Lonis Napoleon försäkrat, att han icke genom några konspirationer eller agitation r ville störa lugnet I Frankrike, utan att han, trygg i medvetandet af sin rätt, lemsade år tiden och franska folkets rättvisa att åstadkomma den restauration, på hvilken han aldrig upphört att hoppas. Trots dessa försäkringar om den orubbligaste passivitet å exkejsarens sila, ökas emellertid i Frankrike ständigt oron för bonapartisternas stämplingar. Utom det våldsamma språk, som de napoleonistiska bladen i Paris på senaste tiden fört mot regeringen, antyda äfven åtskilliga underrättelser från provinserna att det imperialistiska partiets agitationer börja antaga en så hotsnda karskter, ett regeringen känner sig mar nad till de allvarligaste mått och steg. Sålunda skritves i den i Lille utkommande tidningen Ecbo du Nord: I Lille och andra städer försiggå underliga saker och vi ha orsak att förklara, att de bonapartistiska agitatiorerna aldrig varit lifligare, ja till och med vidrig mera hotande än i detta ögonblick. Lille är en vigtig plats, hvars eröfring genom ett tolp da main skulle bilda en utmärkt operationsbas för ett bonapartistiskt pronunctiamento. Hvad vi bär skrifva är icke någon sensationenyhet, som afser att reta allmänhetens nyfikenhet, atan är noga och väl ölfverlagd. Det vi skrifva grundar sig icke på rykten eller stadesqvaller, utan på fakta, som äro 0ss väl bekanta.? Uti tidningen Independant du Calais ekrifves i samma ämne: Hvad är det som försiggår i luften eller rättare i skuggan? Det glunkas om att stränga befellningat in gått från krigsministören. Det skall ha förs judits kärcheferoa att gifva sing officerarö permission, och det tillägges, att förbudet är utan undantag. I flere grannstäder äro trupperns kopsignerade, om icke på dagen, så dock tidigt på aftonen. Som man häraf finner tyckes regeringen icke anse det för omöjligt, att det bonapartistiska partiet kan skrida till handling och bar derföre ansett sig bör; vara på sin vakt. Åtven Times korrespondent I Paris, hvilkon hittills icke synnerligen trott på de benapartistiska stämplingarne, bar på seharö tiden kommit på andra tankar och egnar ett af sina sista bref åt ea särdeles intressant skildring af det sätt och de medel som bonapartisterna avvända för stt skaffa sig anhängare och sympatier icke blott inom de olika partierna i Frankrike utan äfven utom landet, såsom t. ex. i England. Sedan korrespondeuten framställt huru lätt det är för de napolsonistiska agitstorerne att genom löften om befordringar och belöningar vinna anhängare inom armeo, visar han att de icke akta för rof att på samma sätt vinna vänner och tiligifna bland kommunistfångarne, hvilka de tjasa medlöften om frihet och arTbete. Sålunda — säger korrespondenten — ha de imperialistiska Milororna en förhoppning i beredIskap för alla klasser: för officeren befordran; för soldaten materiella fördelar; för fången frihet; för arbetaren arbete; för bonden frihet från skatter; för presten en from kejsarinna; för bourgeoisn affärernas uppblomstrande; för baletdansöserna operans återupplifvande, och för befolkningen i allmänhet regeringssätets återförflyttande till Paris; och sjelfva fria från allt ansvar, skrifva de den nuvarande regeringen till last allt som trycker nationen eller gör henne missnöjd, antingen Du regeringen rår derför eller icke. Hon framställes emellertid som orsaken till stagnationen inom affärslifvet, till fattigdomen i landet, till missnöjet inom armån och till hvarje fransmans klagomål, af hvad slag det må vara; och huru skulle väl någon efter ett eådant krig, en sådan revolution och en sådan åsarskad skuld kunna vara utan anledningar till klagomål? En person behöfver endast gå omkriog med en 20 francs-not för att få den vexlad för att genast ha anledning till klagan, och dessa klagomål utgöra en verklig fond för det bonapartis En partiet, hvilket lyft exploiterandet af klagomålen till rangen af en vetenskap. De radikala tidningsorganerna gifva aldrig lufi åt sitt missnöje, utan att det upptages och återgifves af deras imperialistiska samtida I min egenskap af engelsman, med en supponerad lutning åt dygd och: fribandel, och hvars förberrskande idter representeras af orden egendom och fickar, lofvar man mig vid kejsardömets restauration ett handelsfördrag och morakitet. Aldrig sedan verldens början har funnits maken till den handel, som: skal uppkomma under den kommersiella politik, som då skall invigas. Handelsfördraget skall då icke blott förnyas, utan det skall tillika Kr vida mer omfattande; under det blotta ianken på maskeradbaler och korta kjortlar vid det p; i ANT fvet bringar rodnaer