med bajonetter och värjor och utan uppehåll gick det fremät mot det håll, hvarifrån kavonaden hördes allt starkare med hvarje minut. Så gick det cupghörligt framåt genom den efter hand glesnande skogen, Kanonader bördes nu tydiigare och äfven smattrande muskötsalfvor förvummes med än långa än korta uppehåll. Kosscken stönade och svettades; han var ingen fotgängare. Men icke ett enda ord kom öfver hans läppar. Hsn flåsade och arbetade sig fram pgencm snåren, alltjsmt påkörd af Juseus och Mattes skarpa bajonetter och hamn tordes icke stanna en enda minut, ty då fick han känna den hvassa spetsen i ryggen. Känn nu sjelf hur godt det är att tvingas öfver förmögan, grinade Juseu och bairektade fången med spefulla blickar. Hur behandiar du och dina kamrater edra fångar? Jo, de mäste springa bakefter bästarne till dess de stupa och släpa på bara marken. Undrar du nu på, kosack, att du fått springa mera än vanligt, Tänk på denna dagen oro du någon gång skulle slippa lös och var mensklig mot de fionar, som du och dina kamrater lycks ett taga.o Jussu talade för döfva öron, åtminstone såg det så ut. Kosacken lyftade icke en väng sing blickar en enda sekund från marken; han iskttog en ihärdig tystnad. j Skogen glesnads allt mera; snåren blefvo ärre till entelet, väden blefvo mindre, Den ;na öppna platsen efter den andra öfvertåsades och snart stodo våra raska jägsre sjelfva skogsbrynet, Framför dam utredde sig en vidsträckt hed, beväxt med jung, och inorr, der heden tycktes sluta, syntes 8 mörka konturerna af menskliga boningar. Men der syntes äfven något annat, som mera