ten, Hästarne må nog bra der de nu be finna sig och jag är öfvertygad om att de inte skall dröja länge förrän kossckerna sök opp dem. Framåt således! Matts och Jussi med kosacken mellan sig gå förnt. Men bål bsjonetterna i ryggen på den skälmen; ja har under hela förhöret noga gifvit akt p hans ögon och jag vill nästan svärja på at hans innersta och högsta tanke är att hö må kunna föra 038 rakt i Kulneffe årmer Träffa vi bara hocom, så går det ingen nö på oss, men det är ändå obehagligt att s der råka i fällan. Hollab, kosack, skrek Jussu och vinkad ät fången, kom hit, mia gosse, du skell få en sådan hedersvakt, som du aldrig haft dina dar. Men häll dig beskedligt stilla, de råder jag dig till, annars får du göra be kantskap med dåenna och du må tro att der biter djupt. Med dessa ord skakade Jussu muskötter framför fångens ögon, men denne betraktade fionen med en likgiltighet, som var beundran: svärd i hans närvarande belägechet. Met långsamma steg och under oafbruten tystnar följde han sina ledsagsre. ust som den lilla truppen satte sig i rörelse hördes dånet af ett kanonskott i fjerran. Det är vid Ruona! utropade Axel, lå 0ss påskynda vär marsch! Man slåss derhorta och här måste vi vara overksamma Ånno en högtidsdag för våra tappra kamra. ter och vi få inte vara med. Om jag egde vingar ändälv Forcera marschen itåten,, kommenderade löjtnanten, rappa på kosacken om ban är lat, Vara bröder slåss vid Ruona, vi måste dit. Våra tappra savolsksare bekymrade sig icke det minsta om de hinder; som stodo i deras väg. fSnåren genombrötos, väg röjdes