jag är öfvectygad om, att hvarenda solda i ryska hären känver till det stället. Hö på, kosacka, fortfor han i det han gick iran till fången och lade sin band på bans skul dra, gör dig inte dammare än du i verk ligheten är. Vi känna nog till bästa sätte att göra folk meddelsamma af sig, och der. före förmanar jag dig ru i all vänlighet at da evarar uppriktigt. Känner du till väge: till Raoza?, Kosacken tvekade ännu, men hans tveka: blef ej lång, ty knappt hade han sett del bamliga vink, som löjtnanten gaf Jussu oci Matte, förrän han skyndade sig ati svara: Jag känner till vägen. Ljuger du iate nu? Nej, jag lager inte. Ja, Get skulle sannerligen inte stort gagn: dig om du försökte föra oss bakom ljuset inföll Henrik och fäste sina biixtrande ögor på kosacken, som icke kunde uthärda elder från dem, ty i samma ögonblick som v upptäcka att du visar oss orätt väg, får dr en kula för pannan. Jag säger inte dette mer än en gång, men du kan vara säker på att jag håller ord. Med dessa ord vände Henrik fången ryggen. Han såg således icke den hotfulla biick, som kosacken slungade på honom, Jussu och Matte sätta vi nu till fångvakiares, sade Axel. Förböret för dager är slutadt, vidsre när vi komma fram till de våra. Men, nu blir frågan denna: skola vi vända tillbaka till bhästarne eller till fots bryta oss väg till vårt mål? Ja, hvad tycker du sjelt? inföll Henrik. JIag vill helst att vi tilryggalägga återståends vägen till fote, Kulneff är ja ute och ströfvar och jag anser att vi nu lättare kunna smyga oss fram. Det är också min mening, inföll löjtnan