(Insändt.) Minister-krisen. Etter förloppet af nästsn en hel månads gedan den officisila tidniagen underrättade landst att statsrådets samtliga ledamöter ingifvit sina afskedsansökningsr och att konungen vidtagit åtgärder för bildande af en ny konselj, har genom ett nytt meddelznde sistlidne torsdag blifvit förklaradt, att: Sedan det visat sig, att de allvarliga bemödanden, vilka med anledning af samtliga statsrådssdamöternas begäran om afsked blifvit gjorda för bildande af en ny konselj, icke iedt till det åsyftade målet, hafva nuvarande medlemmarne af statsrådet, få uppmaning af HH. M:t konungen, åtagit sig att vid sina hittills innehafda befattningar qvarstå. Det högst betänkliga förhållandet, sttlandet under en längre tid i ejelfva verket saknade någon egentlig, eller åtminstone någon verksam, regering, har sålunda lyckligtvis upphört, men den nyss timade händelsen är likväl at så märklig och allvarlig beskaifenhat, att ingen, som lemnar någon Bppmärksamhet ät allmänna angelägenheter, kan undgå att med anledniog deraf töras till åtskiiliga betraktelser. an måste göra sig den frågan, huru det kan våra möjligt, att midt under fredliga och för vårt land lyckliga omständigheter en sådan ställniog kan uppkomma, att hela den befintliga regeringsperzonalen vill lemna sina platser, och ait inga andra dertill lämpliga personer, hvilka äro villiga att intaga dessa platser, kunnat anträffas, oaktadt H. M:t konungen under flera veckor ifrigt bemödat sig att tillvägabringa ett sådant resultat, Ligger orsaken till en så märkvärdig och, sägom det rent ut, så bedröflig företeelse endast dernti, att frågan om försvarsverkets ordnande vid den nyss afslutade urtima riksdagen icke rönte den behandling, som regeringen trott sig kanna förvänta, eller uti några sandra hittills ontredda förhållanden? Detta är en fråga, för hvars besvarande det måhända icks kunde vara alldeles utan intresse och pytta att kasta en biick tillbaka på hvad som framkallat och hvad som egentligen utmärker den närvarande ställningen. Såsom hvar och en känner, hade regeringen, för att bringa vårt försvarsverk i eti sådant skick, som redan länge insetts vara af behofvet påkalladt, tiil den lagtima riksdagen 1871 gjort tramställning, dels om en ny organisation af landiförevaret, dels om ganska betydliga anslog till afbjelpande af materiella brister i detta afseende. Den förra delen af regeringens framställning, eller hvad som angick organisationsfrågan, blef eadast i några underordnade punkter, rörande artilleriets och ingeniörtruppernas tillökning, af riksdagen bifallen, då deremot det öfriga, angående armens ombildning och införande af allmän värnepligt,ianseende till kamrarnes olika besint icke ledde till något resultat. Men i fråga om anslagsfordringarna visade sig deremot riksdagen i ovanlig grad tillmötesgående genom snvisande af större summor än som för dylika ändamål någonsin förut blifvit på en gåog beviljade. Emellertid fann K. M:t, som ansåg något uppskof med ordnandet af denna riksvigtiga angelägenhet icke utan fara kunna ega rum, sig föranlåten att redan i trontalet vid riksdagens hemförlofvande tillkännagifva sin afsigt att sammankalla en urtima riksdag, för att då genom ett ömsesidigt medlande söka uppnå det efterlängtade målet: en betryggande organisation af våra försvarskrafter. Med kännedom, ej blott om den rm De Börsen An