en sträng blick på kosacker. Han var full när vi påträffade honom. Utan tvifvel hade hsas kamrater lemnst honom, när de inte kunde föra honom med sig. Se här är hans fältflaska. Med dessa ord uppdrog Matte flaskan ur rockfickan och höll den framför kosacken, i det han fortfor: Känner du inte igen denna? Kosacken nickado uten ait gifva ett ord till avar. , Ljag pojke den der, mumlade löjtnanten och steg upp, Prygel är det enda medel soc: skulle göra folk af honom igen. Paes, herr löjtnent, inföll Jussu, som hört sin förmans ord, prygel gör inte en menniska af en kossck, som fioner sin högsta fröjd vid wodta-flaskan, Då är svält bättre Åbja, de stackars djeflarne ha nog fått svälta ockeå sen Roth och Spot huserade på Näsijärvin, tillade Henrik. De kunde lära moskoviterna hvad det vill säga att föra krig i Fin!and., Lefve Roth och Spotfl utbrast Axel och reste sig upp till sin fuila längd. De ha förtjenat vår beundran... Sådana krakterer påträffer man inte öfverallt... Hade finska armån några tusen sädane bussar eller ätminstone en ötverbefälhafvare, som vore lika sionad, då skulle vi inte stå här nu, varen säkra. på det. Harra för Roth och Spoi!s ropade Henrik med hänförelse och löjtnanten instämdei has lefverop. Liksom iote vi skalla kunna utföra likadana storverk som ds der hjörneborgsraen, mumiada Jassa och stötte Matte i sidan med armbågen. Jo vsssere! Lät det bara kom. ma till strid vär com helst, eller skicka ut 055 på sjöarne, så vill jag svärja på, att sa.