Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Den förskräckelse, som så tydligt stod att läsa i fångeas mörka anlete, borgade för att han talade sanning, Det var icke heller finnarnes mening att nu skrida så långt som till hängniog; de hade egdast velat förskaffa 8g något eå när säkra underrättelser om Kulneff. Löjtnanten gjorde derföre ett tecker åt Matte och Jassu att drage sig tillbaka, hvarefter Axel ånyo började sitt förhör: Men hvarföre är du ensam här, hvarifrån kommer du och hvart ärnar du dig? Kosacken teg obeslutsam; en viss förlägenhet röjde sig i den bick, som han förstulet kastade på sin domare. Axel märkta desnaskygghet och hans uppsyn mörknade, då han återtog: Svara uppriktigt, kosack; du har ännu inte uadsluppit repat Kosacken förblef stun. Svara, dundrade löjtnanten, Matte och Jossu, hål er zaknal För dessa båda tycktes kosacken hysa en viss rospskt. Ha svarade också genast: Jag och fem sandra hade skiljt oss från truppen ej låvgt från Alavo, i ändamål att söka after liftsmedel. I går träffade vi öfverste Kulneff här i trakten, men skilde 0s8 genast från hans styrka. Men hvad är orsaken till att du var ensam när du blef fångad? Jag hade blifvit efter mina kamrater och sedan kunde jag inte — — Det är inte sanning,, aforöt Matte med :!) 8e A. B. nr 242-—244 och 246—251,