omöjligheten att på denna väg framträng bevisas af de talrika danska expeditionerna, som unde 16:de, 17:de och 18:de århundradena sökt på denna sida af Grönland upptäcka de san nolikt på den om sommaren städse tillgäng liga vestkusten befintliga norska eller isländ ska kolonier, i hvilka man hoppades fion: ett nordiskt Eidorado; af de i detta århundrade töretagna expedi tioneraa af Scoresby, Sabine, Graf m. fl äfvensom af den tyska expedition, som unde Koldeweys ledning. företogs år 1868, samti digt med den svenska. Lika litet lyckade: det den andra tyska expeditionen af 1869— 1870 framträvga långt norr ut. Den stötte på ogenomtränglig is. 4) Vägen öster om Spetsbergen. som anbe falles af den bekante geografen, professor A. Petermann. UWUfver isförhållandesa på denna väg föreligga talrika iakttagelser, ej hlott af de expeditioner, som ryska regeringen skickat på upptäcktsresor i dessa nejder, utan ock af tyska, engelska och isynnerhet norska jagtoch fångstexpeditfoner, hvilka alla öfverensstämma deruti, att här framekjuter sig, minst till 78 breddgraden, en ogenomtränglig isgördel söder ut, som endast under gynnsamma år lemnar en bred, till inemot 80 breddgraden fortlöpande ränna öppen längs Spetsbergens östra och delvis längs Novaja Semljas vestra kust. Tal. förklarade fördenskull, att ett ur Kölnische Zeitung hemtadt och nyss förut i svenska tidningar återgifvet meddelande från Petermann af den 4 dennes vore i högsta mån vilseförande. Enligt detta meddelande skulle nemligen den af Petermann åstadkomma, från dessa farvatten till Tromsö lyckligt återkomna tyska expeditionen under Payer och Weyprecht ha öster om Spetsbergen och Konung Karls land ( Giles land) upptäckt ett öppet haf, som enligt deras åsigt sannolikt sträcker sig till det stora öppna polarhafvet, hvadan den gyansammaste vägen till Nordpolen vore att söka mellan Spetsbergan och Novaja Semlja. Uppgiften är vilseförande, emedan såväl omöjligheten att med fartyg uppnå Nordpos len som ickes-tillvaron af ett öppet polarhaf är vetenskapligt bevisad ). 5) Vägen från Spetsbergen norrut. Hvarje aommar är vestkusten af Spetsbergen istiri ända tilljde norr om denna ögrupp be:ägna Sjuöarne, af hvilka den nordligaste är belägen under 80 gr. 42 vordlig breäd, och här kan man således med fartyg kozma längre mot norr än på någon annan punkt, ehura längre bort isen äfven här lägger oöfvervinnerliga hinder i vägen för ett fartygs framträngande. Den förestående svenska expeditionen, som har att förfoga öfver mindre riktiga tillgångar, ämnar fördenskull välja denna väg för sina försök. Från Göteborg skall den medtaga ett hus, som lätt låter sammansätta sig. Detta hus skall uppsättas på en af Sja-öarne eller kanhända något sydligare a Nordostlandets nordkust, emedan de der örhandenvarande talrika renarne bereda tillfälle till enjagt, hvarigenom förträffligt färskt kött kan erhållas under hela vintern. Här vill mao då öfvervintra, för att följande år, omkring Mars månad, på isen 1ced släde framträvga ej blott till det österut belägna Giles lard, utan, om möjligt, till polen. Enär prof. Nordenskiöld förlidst år på Grönland lärt känna de grönländska hundarnes oanvändbarhet för sådana isfärder, ämnar han från det nordiga Norge medföra omkring 50 inöfvade renar jemte ett tillräckligt förråd renmo sa till deras underhåll. Till sist uttalade prot. Nordenskiöld sin öfvertygelse, att flera vetenskapsmän vilja deltaga i den förestående färden, hvarefter han af akademien erhöll försäkran om dess sympatier och medverkan för saken.