ARD BS EKTE RET ER EIGA TIME tee Ra han, i det fallet fri från alla fördomar, uppsökte ehvar den förefans,. Detta har nog sin riktighet, och måhända skall man också häruti finna en orsak, hvarföre baron Bonde nu med sådan ifver försvaras, äfven i de afseenden, der det säkerligen varit bäst för hans minne, att ej vidare framkalla en af känslan för rättvisa, förestafvad efterräkning. Strödda underrättelser. Landoch folkbeskrifning. Danmarks naturbeskaffenhet och dennas inflytande på befolkningens karakter och verksamhet. Vi afsluta här, äfven nu efter Morgenbladet, redogörelsen för de af doktor Löffler i Kristiania hållna föreläsniogar i ofvanstående ämne, på hvilka han beskref de fortgående geognostiska formationerna i Danmark, pemligen ahlen, klitterne och marsken. Hans skildring af ablen-bildningen ba vi reredan meddelat äfvensom af klitternas naturbeskaffenhet, sådan den framställer sig för turisten. Föreläsaren öfvergick derefter till redogörelsen för dessas geognostiska egenskaper, och hans framställning var härvid hufvudsskligen följande: Oaktadt olikheten mellan ebb och flod icke är större än 8 fot, är den dock: af stor betydelse vid bildandet af klitter, emedan strander sträcker sig långt ut alldeles slät och jemn. När stranden blir torr, föres den fina sanden på ytan af vintervinden i långa snodda våglinier inåt land, så att det på afstånd ser ut, som om hafsbottnen rykte, samt glider med ett hvislande ljud uppför klittvallarne, hvilka på den sida, som vetter mot hafvet, ha en svag sluttning af 5—10 grader; på läsidan slutta de deremot mycket starkare, ända till 30 grader. Klitterna, hvilka ytterst vid kusten ha en höjd af 70—80 fot, aftaga efter hand in i sluttningar. Hela Jutlands vestra kust är betäckt med sådana klitt-rader, undantagandes på ett par (Boubjerg) sticka ut i hafvet och förhindra sandtersidan af de många öar, hvilka liksom en rad pallisader betäcka det fasta landet. Enligt sin natur äro klitterna ständigt utsatta för rubbningar, delen af Jutland är flygsanden blandad med fina glimmerblad, i den norra innehåller den deremot titanjern. Under tidernas lopp skulle klittraderna utbreda sig längre mot öster och öfvertäcka hela slättlandet (det äldre Skagen vitnar nogsamt derom), ifall icke menniskors konst och flit sökte hejda flygsandens framfart. Till hinder för sandflygten begagnas isynnerhet vissa härdiga gräsar ter, likasom man också på några ställen har planterat furuskog, hvilken trifves ganska väl, men naturligtvis beröfvar nejden dess ursprungliga egendomlighet. Såsom här ofvan nämndes, slutta klitmen under starkare storm händer det, att sluttningen blir brantare, hvarigenom klitterna erhålla mindre motståndsförmåga och stundom helt och hållet genombrytas. Detta skedde, t. ex. år 1825, då Vesterhafvet genombröt det näs, Bonr åtskilde det från Limfjorden, och bildade Aggerkanal. sg pr förändrades alldeles Limfjordens fauna och hafsbottens-flora, i stället för sötvattnet och de sötvattensdjur, som i tusental flöto upp på stranden, kom nu det salta vattnet, muslor och ostron infunno och fortplantade sig hastigt, så att Limfjorden i våra dagar har fått stor betydelse genom sina ostronbankar; nere i bottnen finnas likväl gamla skal af muslor och ostron, hvilka visa, att näset mot Vesterhafvet först i den nyare tiden uppstått. vad den tredje fortgående formationen, marsken,, beträffar, så finnes den blott i ringa utsträckning på Nordjutland, då heden i allmänket sträcker sig ända ut till klitterna. Den uppträder först vid södra ändan af Ringkjöbing fjord (den kallas här tepperne eller på den jutska munarten tippernes) samt i större omfång uti trakten omkring Ribe och isynnerhet på Slesvigs vestra kust söder om Höjer. Är det stor motsats mellan heden och klitterna, så är olikheten ännu större mellan dessa och marsken; ty denna består af ett slätt, skinande grönt och fuktigt land, som utmärker sig för sin ypperliga höslåtter och sina talrika boskapshjordar. (Efter att härpå med några ord —— RR AT Md br sk SD. CER rg ng SR rg ha påmint om staden Ribes fordna bistoriska betydelse, fortfor föreläsaren): Efter reformationen gick det starkt baklänges med staden, hvilken hemsöktes af eldsvåda, pest, öfversvämningar och fiendtliga ockupationer, och Ribes ån, hvarigenom den står i förbindelse med bafvet, har blifvit allt mer och mer uppgrundad; till följd häraf liknar staden nu i många stycken mer en by än en stapelstad. Oaktadt Ribe ligger omkring en mil från hafvet, stiger vattnet stundom om vintern ända upp till staden; ty landets sluttning är så ofantligt jemn, att man längre söder ut vid ebbtiden kan gå torrskodd öfver till ön Sild utanför Slegvigs kust. Samma släta sandsträcka återfinnes mellan öarne Föhr och Amron, der en ordentlig Ng är anlagd att begagnas under ebben, hvaremot farvattnet under flodtiden kan begagnas af småfartyg. , Marsken Dr derigenom, att de fina bipartiklar, som hatvet vid flodtiden för med sig, sjunka till bottnen och bilda ett papperstunnt slemmigt lager, det så kallade Slik; vissa egna växter fästa sig på detta leröfverdrag, så att det icke drjfves tillbaka med ebben, och gemåningom höjer Åsig hatfsbattnen, så att Forlandet eller den sträcka, som ligger närmast vid kusten, icke längre öf versköljes at det dagliga högvattogt. Den glimmerlera, som sålunda afsättes, härrör utan tvifvel från brunkolsformationen, hvilken sträcker sig långt ut i hafyet. På somliga ställen erfordras ett halft århundrade för att åstadkomma ett en fot tjockt lerlager, på andra ställen behöfves dertill ; blott 6 å 8 år, ållt efter som stället ligger mer eller mindre i lä; vid isfioden i Januari 1839 bildades på en gång ett 8 tum tjockt lager. Man låter ,forlandet ligga obrukadt i några år, hvarefter det förvanålag till det fetaste, fruktbaraste åkerland, man kan tänka gig; det behöfver blott plöjas och besås, ty gödsling erfordras ej, och alla dessa trakter bära också i alla afseenden prågeln I af utomordentligt välstånd. Skog och källor sakTnas likväl, och man nödgas samla regnvatten i ciI sterner. För att betrygga landet mot hafvets anI grepp bar man anlagt stora vallar eller dammar med mycket svag sluttning på ytterkanten; i dessa vallar äre alussportar anbragta för att kunna bli qvitt det Bjserflödiap regnvattnet; på några ställen, som ligga lägrö än I afvet, mäste det pumpas ut. I Genom en dylikt ee eröfras omåningom större och större sträckor från hafvet, och det äp mycket sannolikt, att stycket mellan de slesvigska i öarne och fastlandet en gång i tiden skall vinnas ;Å för åkerbryket. Genombrytning af dammar hör nu till de stora sällsyntheterna efter den erfarenhet och insigt, man Jar Pa sig om dam; I marnes anläggning, men i äldre tider Töreföllg de I oftare; så t. ex. ödeladeg år 1634 nästan hela I Nordstrand, hvarvid 6000 menniskor och 50, j bogkapskreatur omkommo. Lot Meteorologiskt. : Vintern i Ryssland 1870—1871. Senaste häftet af det ryska geografiska sällskapets I meddelanden innehåller bland annat en gans landet, men behålla alltid samma karakteristiska ställen, der ett kritberg (Bulbjerg) eller en lerhöjd flykten; nere i Slesvig finnas de deremot blott på ytoch deras yta är SM krusad af blåsten; i södra l terna svagt på den sida, som vetter mot hafvet,l