in i den af honom förut så illa behandlade protektionismen. Slutligen framhåller loftalaren såsom en förtjenst hos baron Bonde, att han hade en blick för dugligheten och talangen, hvilken han, i det fallet fri från alla fördomar, uppsökte ehvar den förefans,. Detta har nog sin riktighet, och måhända skall man också härati finna en orsak, hvarföre baron Bonde nu med sådan ifver försvaras, äfven i de afseenden, der det säkerligen varit bäst för hans minne, att ej vidare framkalla en af känslan för rättvisa, förestafvad efterräkning.