eget försvar. Är då detta så obilligt begärdt? — Och hvad har svarats? Aflyft förstroteringsbörom så skola vi se till hvad vi sedan kunna göralo Och hvad blef följden af detta svar? — Jo, att de som velat vårt vål tröttnat att mera arbeta derför. Att vi knappast fiona någon enda insigtsfull man i vårt land, isom vill utsåtta sig för samma missöde. Stigen nu fram, I, som med edra nej förkastat hvad nitet och skickligheten i förening med en varm fosterlandskänsla föreslagit, och afgifven ett förslag som är bättre — om I det kunnen — men si, I kunnen det ickel Och ig nu gamle man, som, liksom I, i många år burit den bördan, som I kallen tung — roteringsoch rusthållsbördan — jag säger Eder öppet min mening. Denna börda är icke så tung, att icke vi, utan men för vårt bestånd och då vårt älskade fosterlands säkerbet det kräfver, kunna tillägga den icke särdeles kännbara tillökningen af några års längre vapenöfningar för vär ungdom och våra kraftigaste män — om blott viljan är med oss. Långt tyngre bördor hafva vi att bära, hvilka vårt eget oförstånd, vår maklighet och vår flärd oss ålagt. Afskuddom oss först dessa, och det öfriga skall blifva lätt! Och hvad är det för tal om orättvisa i rusthållning och rotering af en del jord, under det en annan är befriad derifrån? — Du betalar t. ex. 10,000 rdr för ett mantal rusthåll, men en annan betalar 15,000 för ett mantal frälse. Och nu påstår du att denne andre skall för sitt TM och derföre mindre beskattade mantal åläggas samma börda som du, eller ock du befrias från denna. Är detta rättvisa och billighet? — Jag skulle blygas att uttala en sådan fordran, och jag är viss att äfven I, vid närmare besinning, gören detsamma. Och då vi nästa gång sända våra ombud till riksmötet, så låtom oss genom dem föreslå minskning i andra skatter, andra bördor, der en sådan är möjlig och billig, men låtom oss icke knorra mot hvad som af en insigtsfull regering, en i sakernas ställning fullt erfaren man — om en sådan äÄnpu en gång kan finnas, som vill KM sig det otacksamma värfvet — kan föreslå för det främsta af alla våra behofver, en krigshär, mäktig af vårt försvar och tillräcklig för värnande af vår sjelfständighet och vår dyra, älskade fosterjord, det gamla, ännu lyckliga, fria Sverigel Sölvesborgsposten yttrar med anledning af ministerkrisen: Då det är förvisso att antaga, att svårigheten för konungen att få en ny rådskammare har sin grund icke allenast i omöjligheten att med den nuvarande majoriteten i Andra kammaren lösa den stora fosterländska fråga, som gifvit anledning till katastrofen, utan äfven, och icke minst, i de afgående ministrarnes stora personliga företräden och det anseende de åtnjuta hos den stora pluraliteten af landets tänkande befolkning, så är den nuvarande beklagliga situationen egnad att klart beteckna den höga graden af detta förtroende Vi föreställa oss, att om Andra kammarens majoritet är tillgänglig för lärdomar, så skulle den he mycket att lära och besinna af dessa båda veckors erfarenhet, och särskildt den man, som anses stål spetsen för denna majoritet, han som, kämpande om landets väl eller ve, den 7 December 1865 förklarade sig anse förslaget till det förändrade statsskick, på hvars fel och brister hans nuvarande politiska makt verkligen är det största beviset skola omstörta det bestående utan att förmå skapa något hållbart nytt och att det sålunda för ett äl skadt fädernesland skulle medföra ofred och olycka