korridorer voro rena och snygga, hvilket ä ven var förbåliandet med cellerna. Inger städes kvude jag förmärka den minsta osund lakt, Fångarna voro öfverallt iklädda rer kläder, samt voro tvättade och kammad Någon ohyra kunde Jag icke bland dem upr täcka, Med födan förklarade de sig belåtn Köket företedde en verkligen avgenäm ar blick genom de blankskarade kärlen och de snygghet som der var rådande. Nya finsku rade trälock betäckte de stora kittlar, hva: uti maten kokades. Det salta kött som d utdelades var välsmakande, och brödet va väl genombakadt och godt. Vid mina be sök i förrådskällaren möttes mina luktor ganer icke af någon olidlig stonk, Ja kunde icke upptäcka annan lukt än der som man är van att fionna i hvarje hökare bod, eburu icke så intensiv. o Då dessa mina iskttagelser äro gå till all delar stridande mot hvad uti de allmänn; tidningarne blifvit anfördt; så har jag sök skaffa mig upplysning hvarifrån uppgittern: om de öfverklagade oordningarne inom sta dens fängelse härleda sig. Såvidt jag af of ficiella handlingar kunnat inbemta förhålle det, sig härmed på följande sätt: Någon dag förliden vår aflät bevaknings. befälhafvaren vid kronohäktet å Långbölmer till direktören vid straffoch arbetsfängelse derstädes en skrifvelse, hvaruti han säger Då fångar hit (till Långholmen) anlända tfrår Stockholms stads ransakningsfängelse, hafvs e i allmänhet vårit mycket orenliga, så at deras kläder ofta nog varit fulla med ohyra och några fångar hafva till och med Hkaft skabb. Som man oaktadt sorgfällig rengöting af kläderna, ej alltid kunnat förhindra att ohyra spridt sig till andra fångars kläder, som även varit integoa i förrådet, samt då man sött huru långsam skabbsjokdom va. rit och bura de dermed behättade till och med nedsmittat andra fångar härstädes, har jag härmed velat hafva äran anmäla dessa förhällanden till eder i och för det afseende som I behagade derå fästa. Denna skrifvelse öfverlemnade nämnde direktör till kongi. fångvårdastyrelsen, hvilken äter för förklarings afgifvande sände den till öfverståthällareembetet, eller konungens fogat, som lät tillställa direktören vid stadens cellfängelse densamma med tillsägelse att delgifra den äfven åt andre stadsläkaren hr doktor Blachet. Med anledning af ofvanstående skrifvelse genraäler lir doktor Blachet: Att han, under den tid han haft läkarevården vid Stockholms stads cellfängelse — det är sedan dess första öppnande för fångars mottagande derstädes — aldrig vVarsnat orenlighet eller ohyra, hvarken i fängelset eller hos fånrne, sedan dezsa senare i reservfängelset, dit e häktade först införas till förvar, blifvit afklädda sina, vanligtvis af ohyra och swuts öfverhöljda klädespersedlar, om man så kan kalla dem, badade, kammade och, om så behöfves, hårklippta, samt uppförda i cellfängelset. Att de fångar, som derifrån anlända till kronohäktet å Långholmen, enligt befälhafvarens derstädes uppgift, i allmänhet äro mycket orenliga, får han sålanda på det högsta bestrida ; han medger att bland dessa olyckliga menniskor visserligen finnes en och annan som, oaktadt alla tillbud till renlighet, dock, liksom mången icke fånge, af natur och vana är orenlig, ehuru han vill påstå att fullt lika god ordning och snygghet i allmänhet, och såvidt möjligt är, råder inom Stockholms stads cellfängelse, som i något annat celifängelse eller kronohäkte. — Att fångdrnes med ohyra och snusk inpregnerade medhafda, aftagna klädespaltor, hvilka blifvit så godt ske kan rengjorda och inhängda hvar för sig i tjärdränkta förvaringsrum, måste åter som beklädnad till dem atlemnas då de skola till annat häkte afföras, faller af sig sjelf, då de äro deras tillhörighet och nägra andra kläder icke åt dem bestås, amt de icke kunna afsändas nakna, och att i sådana persedlar, som de nu omnämnda, då de vÅgon tid hvilat och åter börja begagnas, ohyan lifvas, tillväxer och frodas är en så känd och bevisad sak, att derom icke är att orda De få med skabbsjukdom, som möjligtvis från Stockholms cellfängelse afförts till Långholmen ro sådana som, enligt vederbörandes förbud, cke fått till sjukhus förflyitas, eller ock sålana, hvilkas brott varit så beskaffadt att de cke kunnat 4 sjukhus mottagas, utan måst . fängelset vårdas till den tid de Ovilkorligen kolat afföras till Långholmen, hvarest, liksom id andra straff-fängelser, läkarevård och sjukum finnas. Oaktadt sådane sjuke måst här i ivgelset qvarstanna, har dock sådana försigighetsmått vidtagits, att lika litet denna som ågon annan smittosam sjukdom hittills å annan ånge derstädes öfverförts. Häretter lära alla skriftvexlingar om denna 2k hafva upphört. Det synes sålunda vara alldeles oppenbart tt det är bevakningsbefälhafvaren vid kronoäktet å Långholmen, och icke k. fångvärdstyralsen, som först väckt fråga om förmenta ordningar och osvygghet inoia stadens fänse. Hviika anlednivgar br Levakningsbehafvaren än må hafva hatva haft tillsina ramställda klagomål, så synes åtminstone ig att nägra anmärkningar icke rimligtvis uona göras emot anyggheten och ordningen Om nämnda fängelse, Denna min åsigt torde ; ytterligare stöd af det kända förhållandet tt hvarje vecka under flere års tid cellfänelset varit besökt af fruntimmer ur våra tre tamiljer, hvilka med vederbörligt tillnd timtals uppehållit sig i cellerna hos de vinliga fängarne för att söka moraliskt förittra dem, utan att dessa frautimoer, så dt jag her mig bekant, klagat öfver OBDY2gat och förpestad luft, eller varit besvärade ohyra från fångarne. Siutligen vill jag blott tillägga den önskan t dessa rader må Betraktas endast såsom in enskilda uppfattning af en fråga, bvilken 2, i menniskokärlekens och den allmänna nåhetens namn, hoppas måtte med det snasto finna sin lösning. F. 4. Cederchiöld NISKA Mältegångsoch Polissaker. Tryckfrihetsåtal. Rådhusrättens femte afdelig afkunnade i gär utslag i tryckfrihetsmålet