Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Då epringer fienden tätt under våra ögon och är vanligtvis försvunnen när vi ändtligen kommit så långt i besinning stt vi veta hvad vi böra göra. Hade Jussu varit i dina kläder, skulle Kulnoeff inta kommit undan, eller hur? sade talarea och vände sig till den gamle jägaren. Nej, vid min goda maskött, mumlade den gamle och höjde högra handen mot den dunkla himlen iiksom ville han taga den till vitne på sin ed. Om löjtnant Burman befallt mig tusen ginger att ligga stilla, skulle jag ändå petat til dea oförvägne kosacken, så att han aldrig kuile glömt det taget. Men, fortfor den gamle och skezkade hufvudet, folket är så besynneriigt nuförtiden, och jag begriper inte hvarför löjtnant Bar:san och flera hyga en sådan tillgivenhet för en, som... Ioga sådana ord, Jassus, afbröt löjtnanten med sträng röst. Tror du inte att Adlerereutz visste hvad ban gjorde när han förbjöd oss att skjuta på Kulneff? Jo jo men, det kan da vara säker på. HSådana fender öträffar man inte alla dsgar. Jag mäste beköpns att jag hyeer dea största beundran för kosacksheten, och jag tror inte att jag är den ende, som hyser denna känsla Nej vid min goda klinga, utropade Henrik Svahafoldt, du är inte ensam med denna känsla, Hvarje rediig och tapper krigare måste beundra en sådan motståndare som Kulneff! Topp, det går jag in på!, sade Axel och ) Se A. B. n:r 242 och 244,