RIKSDAG Försts kammaren. Måndagen den 2 Oktober. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Rydin nämnde att vid begrundandet af denna fråga hade ett yttrande af en österrikisk militärförfattare gjort ett djupt intryck på honom. Denne författare säger att en stats styrka till vär sentlig del beror på organisationen af dess försvarsväsen. Om en stat dröjer med att tillegna sig en mot dess kulturståndpunkt svarande förbättrad försvarsorganisatiop, så har hon härigenom gifvit sin granne tillfälle att utveckla en öfverlägsenhet, som måste medföra krig. Det är således ett alltmer och mer manande rop att denna fråga af oss mäste lösas Tidpunkten vore också derföre inne — ett lyckligt ekonomiskt tillstånd på samma gång de yttre förbållandena vore sådana, att tal. trodde, det vi hade tid ait lösa denna fråga. Historien visar nödvändigheten af att göra något, rinrar man gig, huru vår armåorganisstion kommit på dagordningen, Bnner man att från 1812 till 1848 intet för densamma gjordes. Bistnämnde års händelser vållade en ändring af beväringslagen år 1849 på samma gång som en mobiliseringsplän för armön uppgjordes. Ny påminnelse fingo vi af 1854 års orientaliska krig som 1856—58 medförde utsträckning af armånos vapenöfningar och 1860 års beväringslag, under hsilken vi ännu lefva. Dansktyska kriget ör 1863 gat osa Åter en maning. Regeringen inkom med gitt af militärkomitgn förberedda förslag till 1855—66 årens riksdag, och österrikisk-preusgiska kriget tvang år 1867 representationen att begära P reglering af vårt försvar. Nu senast har 1870 års krig gifvit oss en ny påminnelse att taga frågan om band. AÅtt släppa efter denna fråga är att släppa efter vårt lif söm sjelfständig stat, ty den österrikiske författaren bar rätt då ban säger, att om vi dröja att tillegna oss förbättrad försvarsorganisation, ha vi derigenom gifvit grannen ep öfveriägsenhet, som gör oss till en lekboll i hans hand. Vi ha således en stor och stark maning att göra något. För sakens afgörande ha vi att välja meliau ett system för allmän värnepligt enligt preussiskt mönster och en utveckling på grund af det nuvarande, Tal. instämde i att det icke skulle vara möjligt att antaga det preussiska systemet. Den årliga otgiften för vårt försvarsväsende efter danskt mönster skulle ökas från 17 till 21 mill. och ef: ter preussiskt till 25 millioner. Dertill komme kostnaden för genomförandet, gom för Danmark under 4 år uppgick till tillsammanlagdt 41 millioner rdr, hvilket efter vår folkmängd skulle utgöra 25 millioner om året i fyra år. Men icke nog med kostnaderna; den allmänna värnepligt som indalningsverketa ortkastande skulle fordra är såan att dei ej är tänkbart att vinna bifall dertill. Mot utsträckt allmän värnepiigt ha också röster alltid höjt sig just från det häll som är röpresebteradt af Andra kammarens majoritet. Då år 1809 ekonomiu:sKottets förelag om förstärkningemarnskap framlades, förr !arade sig bondeståndet hellre vilja taga vargering eller g. . 8exfem och tiomänningar än gilla detta förslag. Dou.nt ÖR fr