2 vid Hamngatan gränsade till denna vik oc hade så sitt aflopp omedelbarligen till den, sål Ides utan att behöfva trumma och derigenom fö lora fallhöjd. Men snart inträdde denna sjöviks och ham förstörelse genom utfyllning, hvarom finnes e föga smickrande blad till Stockholms drätselfö valtnings historia från en i riksarkivet förvara underd. skrifvelse, gom Ladugårdslands invånar iogitvit till K. M:t den 13 Dec. 1743. Några u drag ur denna skrifvelse lyda såsom följer : Ibland det allra angelägnaste som till Ril sens sjöoch stapelstäders flor och handel oc sjöfart bidrager, lärer ibland annat det ej var det minsta, at stadens hamnar och stränder p det nogaste blifva vårdade och handhafde, så a de ej igenom giödsels och fyllnings fria utkastand blifva förderfvade, och ehuruväl andra Riksens stä der hafva at hugna sig af en sådan noga uppsik och omvårdnad; så haj dock här i kungl. Resi denceoch hufvudstaden dageliga förfarenheten n i många åhr beklageligen gifvit vid handen att nå gra tusende lass giödsel och fyllning obehindrat sjön blifvit bortkastat, hvarigenom icke allenas landtmannen med suckan måste sakna en ymni och god giödsel som till dess åkerbruk är alldele oumgänglig, utan ock bedröfweligen skiöpja a denna Residence Stadens Hamnar och Strände igenom åhr ifrån åhr blifva aldeles igenfylde ef terkommanderna til en obotelig och obeskrifwelij skada och fördärf. Ibland flere denne Stadens Invånare, kunna synnerhet Ladugårds Lands Inbyggiarne ej uta mycken grämelse och ängslan se huruledes der skiöna hamnen, som Gud och naturen dem för undt, åhrligen blifver igenfyld, förmedelst giöd sels med mera fria utkastande vid Stränderne hvarigenom ock skiedt, icke allenast at nu mers knapt någon wedbåt kan lägga i land vid Pac Kardtorget inge skiepp och fartyg segla i Ladu: Bårds Lands wiken för fyllning och vrak skull utan ock fattigt folk, som härstädes ej hafwa nå. gon twättare bro, kunna intet hämta et ämbar rent watten, — — -— — — —— — i det stället oförgripeligen skulle synas bättre, at sådan födsel igenom Pråmars inrättande blefvo till sandtoch åkerbrukets upodlande bortförd, och ej i sjön bortkastad; då ock Kungl. Swänska Wettenskaps Akademien i dess Handlingar ej hade orsak at anföra: at det är klageligt att giödselns samling och upläggning warder uti ingen af Rik. sens Städer så allmänt och nesligen försummad, som här i Kungl. Residenceoch hufvudstaden, där man likväl borde vänta bästa politien, som des egna ord lyda Hvarföre och ehuruväl så i anseende till förenämnde omständigheter som ock i kraft af Eders Kungliga Moajestäts och thess glorwördigste Företrädares mångfaldige förordningar och nådigste skrifvelser till Magistraten, hvilka förmå och innehålla: att stadens hamnar på det nogaste skola vårdas och handhafvas, 1å det stadenom förmedelst deras igenfyllande ej måtte tillfogas skada och fördärf; Ladugårdslande invånare hafva åhr från åbr och äfven nu nyligen anhållit hos magistraten om denna hamns behöriga vårdande, så har dock deruppå alt härtils ej blifvit skaffad någon bot, hvarföre fruktan är värdt att den framdeles ej vidare står att hjelpa. På dessa klagomål följde Stockholms stads byggningsoch embetscollegii förklaring ej förr än nära två år derefter, eller den 3 Oktober 1745 uti Ödmjuk tjensteligt memorial till öfverståtbållaren, deri det till slut heter. , Eljest kan Collegium äfven för sin del ej annat än tillstå, att den emellan Blasieholmen och Ladugårdslandet ingående wijken, efter handen blifvit alt mer och mer grund samt faran wärdt med FHöjaen alldeles gror igien, dertill Collegium förnämligast funnit trenne orsaker vara, nemligen, först, den myckna orenlighet, som utu nelen, hvilken kommer ifrån Ladugå:dsiardet och haft sitt utlopp vid Packaretorget, nedflutit utj wijken, och då wästanväder blåst, drifwit till siös, 2:0 len myckna orenlighet, som wintertijden med snön på jsarne deromkring utföres — — — — — — Det första har Collegium medelst den omtalta rännelens igienfyllning och nu inrättad stensatt öppen rännsten. med sijl, till orenlighetens afhålande från wijken, sökt att afböja, will ock förmoda att sådant lärer hafva sin goda nytta.. Således redan en gång förut, — ett och ett jerdedels århundrade tillbaka — är den onaturiga utvägen vidtagen, att i stället för att förljupa och utvidga afloppet från Träsket och hålla letta af naturen sjelf skapade utlopp rent, bar nan då, liksom pu, igenfyllt det och trott sig kunna på ytan afieda det under liggande stillatående grundvattnet, hvilket just blifvit stillatående derigenom att det saknade ett från grunlen gående utlopp. Då intet spår af en ,inrättad, stensatt öppen ännsten. från år 1745 nått vår tid, så vidt jeg känner; så måste den besatta inrättningen re ör längesedan hafva blifvit af klokt folk undanöjd, intill dess att den såsom en fläck på uppysningens tidehvarf nu blifvit gengångare. Endast sijlen, som icke var oklok, saknas nu. ag bar här sökt visa huru dalen med naturigt vattenaflopp blifvit träsk, huru man från sjövottnen nppbyggt en af orenlighet bildad mark att leruppå sätta bostäder för menniskor, och huru nan slutligen ej ens funnit detta vara nog, utan ned all makt afstängt den sist återstående klena indringen i det onda, nemligen det dåliga vattenflopp som ännu fanns att hälla den jäsande marcen något tillbaka från ytan. Om tillståndet nu bostäderna på denna trakt talar alltför tydligt let allmänna sorgliga husgerådet, grundvattensumparna. Så långt som historien går tillbaka har erfarenheten jevitnat förderfligheten af stillastående vatten, dess fdunstning och fukt i bostäder. I femte århundralet före vår tidräkning förbjöd läkarevetenskapens ader greken Hippokrates, i afhandlingen Om luft, ratten och orter., att bo i sumpig trakt, vid stillatående vatten eller träsk. För nitton hundra år edan skref romaren Varro, i sin Landthushållling, rörande bostad vid stillastående vatten: om du ärft den, så sälj den till hvad pris som welst, ochfinner du ändock ingen köpare, så bebo len aldrig. Vår tids läkarevetenskap har närmare underökt och beskrifvit den farliga marken och sökt tt med beväpnade ögon intränga i och afhölja less hemligheter. (Slutet följer.)