2. oo HTT CB MM Oe a höns, och i salarne fann man många fåglar i bur. Hvarje sal — 300 fångar äro fördelade på 9 salar — har en förman, hvilken väljes af de öfriga och skall göra anmälan i händelse någon af fångarna uppför sig dåligt. Då vi inträdde, ropade förmannen: Silence!, och hvar och en stod stilla och förblef stående, tilldess vi hade aflägsnat oss. Här såsom annorstädes försporde vi, att uppsigs ten öfver fångarne var ordentlig, ehuru, såsom direktören anmärkte, icke en enda lagt någon synnerlig intelligens i dagen; Sjukhuset liknade alla andra dylika; det var renligt och väl ordnadt. Att rymma tyckes här vara utomordentligt lätt; men direktören yttrade, att svårigheten ligger icke uti att undkomma ur fängelset, utan att undkomma från ön, och att om någon skulle lyckas komma utom fängelsemurarne, blefve har ofelbart snart aTeR ad med tillbjelp af den telegraf, som gär öfver hela ön. Utom haufvudfängelset, Maison Cenutrale, finnes äcnu en annan byggnad, Chateau Fouquet, der 150 man förvaras — af hvilka endast 6 äå 8i hvart rum. Rommen äro försedda med bord, stolar, madrasser och stora fönster med präktig utsigt. Fångarne befiava sig här ganska väl. Vid pass 10 procent af hela fångantalet bevå af personer, som redan förut varit strafade. Den bland de fångna kommunisterna, som vunnit de största sympatierna, den unge, begåfvade ingeniörkapteren Rossel, bar i fängelset skrifvit en ganska intressant uppsats om den franska armenos reorganisation, -ur hvars företal vi, efter Gaulvis, medåela följande utdrag: Krigskonstens förfall i Frankrike,, skrifver kapten Rossal, dåterar sig ända ifrån Napoleon den förste. Detta ormfattande, men på hvarje anoan förtjenst afundsjuka snille tålde inga medarbetare och bildade derför inga lärjanger. Då den republikanska generalen bade blifsit kejsare, förbjöd han hvarje personligt initiativ och beg endast dydnsd. Bitter de republikanska avrsöerna följde den store armån, hvärs lysande bedrifter kastade en slöja öfver det fel, som förorsakade dess undergång. Allt ifrån företa början led denna stora kär af ett dödlist sär: officersrekryteringen var icke väl anordnad, Förgäfves inskrefs lycdernas ungdom i underofficerarnes rullor, förgäfves inskränktes undervisningen i skolorna — kadrerna voro och förblefvo tomma. Det är mycket lärorikt stt efter år 1813 se despoten utsatt för despötismers följder. Han hade velat stå allena hån står allena. Hen hade icke velat hafva några rivaler — ban har inga officerare. Öfverailt, der han icke är, vika hans generaler. Detta kommer sig deraf, att man, för att viga något iett krig, måste vara sjelfständig; huru kan man väl inlåta sig i en strid, som ju alltid kan få ett olyckligt slut, då man är vån att inspireras af en herrskares tankar, att känna sig stolt öfver hans bevågenhet, tillintetgjord af hans vrede? De franska generalerna fruktade icke döden, men .de fruktade att misshaga, Napoleon I sade vid Lannes död: Då jag mottog honom, var han en dvärg, då jag mistade honom, en jätten. Hvarför gjorde han icke på samma sätt med den franska nationer? Denna mottog han sora en jätte, men lemnade den som en dvärg. Kriget är alldeles förändradt., säger man i våra dagar, man måste reformera krigsvetenskapens. Det är ett sjelfbedrägeri, likpands den rusiges, när han tror att husen dansa rundt omkring honom. Det är icke kriget, som är förändradt, det är vår karakter och vårt mod. . Krigekonsten är lika gsmwal som civilisationen: Napoleon I kunde ja hemta lärdomar af Homeros. De modifikationer, som förekomma 088 såsom en fullkomlig omstörtniog, bestå blott i förändripgen af vissa enskildheter i. taktiken, den mest vånskliga och föränderliga delen af krigskonsten. Preussarne hafva icke omskapat krigskonsten; de hafva helt enkelt lärt den, det är saken! -De hafva opererat alldeles som är 1863 och utsugit det eröfrade landet, på samma sätt som Mansfeld och hertigen af Braunschweig gjorde för två och ett halft ärhundrade-sedane-Min--afsigt har blott varit att visa, att krigskonster kan läras, men att Frankrike har glömt den, korteligen, att om möjligt sprida ljus ötver en vetenskap, som är så maktpåliggande för landets väl S Förra kapitlet af skandslen i Newyork slutade; sBåsom man erinrar sig, på ettanycket spännande sätt. Just som saken meiian de skattskyldiga och komraunalstyrelsen skulle förekomma inför domstolen bletvo alla handlingar i finanskontrollören. Connoliys embetsrum bortstulna, och åå mayoin Hall i betraktande hära? rådde Connolly att tillsvidare draga sig tillbaka, nekade denne att följa den gifoa vinken. Rykten utspriddes, att tjofvarne voro gripna, men det hela reducerade sig till att en person hade infunnit sig i mayorns embetsrum för att meddela, att han den natt, då inbrottet skedde, hade sett en karl i City Hails Park med en stor bundt papper under armen. -Denna episod fick för öfrigt ej något inflytande på processens gång. Det af Foley i deskattskyldiges namn gjorda yrkande gick ut på, att domstolen skulle gifva kommunens erobatsmän förständigande, att hvarken mottaga eller utbetala penningar i stadens namn innan de aflagt follständig och riktig redovisning, och detta yrkande blef också af rättens ordförande, domaren Barnard; omfattadt; han utfärdade också det begärda förständigandet samt instämde vederbörande embetsman inför domstolen för att lemna en tablå öfver kommunens finansiella ställoing, åtföljd af nödiga verifikationer. Detta föreläggande väckte mycken lädje ho3 de skattdragande, som tillägga det stor betydelse. Till följd deraf blir kommunalstyrelsen ensam i tilliälle att bestrida de ordinarie och fasta utgifterna (till fattigvärd, fängelser, polis, belysnivg, undervisningsväsende o. s, v.), medan det är förbi, åtminstone tillsvidare, med de ofantliga leveranserna af? möbler och mattor, reparationer på papperet, uppsättandet af listor, på hvilka figurerade imaginära arbetare i kommunens tjenst, och alla andra svekliga förfaranden, genom. hvi!ka kommunens styresmän och defas vänner riktade sig på de skattdragandes bekostnad. Den agitation, hvartill Newyork Times tog initiativet, bar således ledt till eti praktiskt resultat, men den invecklade och kombinerade striden är dock långt ifrån brin