lysena på ett par karlar, som talsd? 2 ved priserna, men de körde snakt bort mig oo sade att jag båra Vöre en spion från någo vedspekulant, Sedan gick jag in på Opera källaren, men der höllo kyparne på att morgne sig först och sade, att jag kunde draga si långt vägen räckte, och då sprang jag först till Kornhamn och sedan till Hötorget och så ned till Röda Bodarne och derefter... Nå, hvad har du hört? JÅh kors, jag har hört mycket, jag, prise på ägg och smör och ved och...n Har du icke hört något om mig?... Inte! Talar folket icke em ministerförändringen! Ligger rn itt pamb ej på folkets läppar ? Nä-äj, det har jag icke sett. Du är oförbätterlig. Jag måste väl sjel gå ut... Tyst! Hör jeg icke sor! på gatan? Folket drager till slottet för att begära ny regerings Oc jag skulle visa mig för folket ? Sorlet på gatan kom sig från en bagare och en bryggare, som kört ihop och i sin högljudda tvist understöddes af ett par åkare. De regerade sjelfva at alla krafter, men fordrade alldeles icke någon ny regeriog. Ministerkandidaten gick ut, sedan han uppdragit åt domestiken att tsga emet budet från slotiet, i fall detta infunne sig innan huskonders återkomst. Han visado sig i kammaren. Der visste man änru icke om någon ministörförändring. Hau gick upp på Sällskapet, tittade in hos Cadier, på Kung Carl, hos Lagergren och hos Biauch, utan att få höra vågot om konseljens afg.pg. Det var att pröfva tålamodet. Han höll på litt förtvifla, Andtligen blef det afton och Posttidningen kom ut. Triumf, de tafva afgåt bvarenda en! I morson går jag ej ut, förrän slottsiasejen kommit!, utropage kandidaten. Och nan har sedandess bållit sig hemma hela len förflutra veckzn, men ingen så itslakej ar infonvit sig. Han sitter visst ännu och väntar. Och likväl har det alldeles icke vait något öfverflöd på ministerämnen. Hvartager man då icke den som så gerna vill? Den förflatna veckan led, såsom sagåt, icke rist på tilldragelser. Bland annat tilldrog den mä kvärdighitfön, att vi ej hörde ett da ord från prios Rodecaoakiz, den uite ätdliogen.. Skulle den förmente priosen waiva alldels glömt oss? Skulls han redan alva öfvergifvit tanken på att lyckliggöra Sverige? Lätom oss ännu icka förtvifls, ren nvörkt ser det ni MSapvingen att söga, så war man i Stockkolm icke haft tid act ye elsätta sig så mycket med tanka på prioens ankomst, emedan ministerkrisen och vedisorna siukat uppmärksamheten, ww hans te hafva vi dock vj förgätit, lika litet som: Nycket ancat från den förflutna veckan, fastän l i icke usd.r rärvaronde omständigheter, va hög att dermed sysselsätta oss. DI