säga landet den nakna sanningen, hur pr samt det än måste bli att förnimma de Om Frankrike vill besegra alla de svårigh ter, med hvilka det har att kämpa, så m ste det framförallt känna dem och frigö sig från alla illusioner. Efter det nationalförsamlingens ferier gå till ända säges Jules Simon komma att fran lägga en lag om skoltvång. En af a dances korrespondenter vill veta, att hädar efter skall undervisning rmeddelas i tysk språket i alla franska lärdomsskolor från an till de högsta klasserna. Det är j ocksås, anmärker hat, sallt för förödmjö kåndå för fransmännen att de, när de be gifva sig till främmande land, måste tillst att de icko känna till något annat språk ä sitt modersmål.n Bland de af krigsrätten i Vorsailles sena: afkunnade domar märka vi: Moroteau, jour nalist, anklagad att ha varit närvarande vi erkebiskop Darboys rördande; ban dömde till döden. Gromier, journalist, dömdes ti Ö månaders fängelse och 500 trancs bötel Barbet till eokel deportering; Branet, Cha vanon och Lalande hafva contumaciter blif vit dömda till döden. — Bland de många an hållandena om nåd för Rossel är äfven från qvinnorna i Metz. Polisprefekten i Paris, general Valentin hade den 1 Oktober kallat till sig staden: ålla poliskommissarier och tillkännagaf fö dem, på regeringens befallning, att arroste. ringarnes tid nu vore glut,, hvad komma: nens män anginge; bädanefter få blott sådane kommunister häktas, hvilka äro misstänkta för att under kommunens dagar hs på ett mera framstående sätt deltagit i dess handlingar. Underrättelser från Elsass meddela, att utvandringen derifrån liksom från Lothringen trots polisåtgärder, hög passlösen, besvärliga formaliteter 0; s. v. pågår i stor skala. Utvandrarhe begifva sig dels till Amerika, dels till Frankrike, I bref från Strasbourg skrifves om utvandringen: Under några dagar ha våra gator erbjudit en underlig och ovanlig anblick; öfverallt ses vagnar, fastade med hasgorådsartiklar, hvilka bortsäljas på grtan. I stället för att aftaga synes utvandringen betydligt tilltaga, och det egentliga straebourgska elementet synes vidtaga anstalter för att försvions från Strasbocrg. Utvandringslusten visar sig icke blott hos f. d. franska embetsmän och borgsre, utsn detär lgsynverhet våra arbetare, som i skaror lemna oss för att begifva sig till Frankrike och företrädesvis till Paris I trots af den sorgliga erfarenhet många tyska arbetare från Elsass haft der på senaste tiden. Såsom telegrafen för några dagar sedan emförmälda, har en fullständig ministerkris utbrutit i Spanien, Orsaken härtill var fråfn om tillsättandet af presidevten i cortes, vilken spelar en vida mer inflytelserik roil än presidenter i andra representativa församlingar. Rivero var regeringens kandidat till den vigtiga platsen, Sagasta var det antiministeriella partiets kandidat och lyckades verkligen äöiven erbålla platsen. Följden bäraf blef att hela ministdren afgick. Enligt ett i går ingånget telegram berättades i Madrid, att Malcampo skulle bli konseljpresident och marinminister, Alvares inrikes-, Olozsga utrikes-, Colmenes justitie-, Bassole krigs-, idon finansoch Balagner arbetsminister. Det tyska partiet i Österrike bar på senare tiden lefvst i boppet, att ministören Hohenwart skall afgå, och har dag ut och dag in utbasanerat denna händelse som en atgjord sak. Än var det grefve Andrassy, som i Ungerns namn hade hotat ned de förskräckligaste saker, om icke kejsaren gåfve Hohenwart afsked, än var det grefve Beust, som hade bedt kejsaren att välja mellan sig och Hohenwart, i det rikskansleren insåg, att hans popularitet och inflytande stodo på spel, om icka snart en förändring inträdde, Grefve Hohenwart qvarstannade emellertid på sin på och sedan dö tyska bladen skrikit sig esa, för att få honom bort, sc de sig nu! nödsakade art afligga den bekännelse, att de hafva fört gina läsare bakom ljuset genom lögnaktiga berättelser, enär det icke så snart kan vara fråga om någon mjvistörförändring. Från Wien skrifves upder den 30 September till National-Zeitung: ?Det var här en allmänt utbredd åsigt, att kejsaren strax efter sin återkomst från Ungern skulle gifva ministdren Hohenwart alsked. Man räknade bärvid isynnerhet på det inflytande, som grefve Andrassy skulle ha utöfvat på kejsa ren, evär den ungerske premiermivistern stir-: ligt va: i kejsarecs närhet och fick mån a bevis på, att han stod i den högsta ynnest. Grefve Andrassy synes emellertid icke ha pppfyllt dessa förväntningar och trä er i sllmänhet icke ut ur den kalla, tilbskar ana ställning han integit jär fråsa är om de förvirrade förfatsnir Es Ör hållsrdona i Oisleithanien. I derra punkt bär bän sig å alldeles som grefve Beust och deras hålining hvilar på semma rättsgrundval, pemligen den med Ungern träffåde öfserenskommelsa., som astställer begge imivistraraes koöripetens. Det är helt visst en skillnad tilfionandes dem mellan i det hänseendet, att grofrå AnIrassy icke, åtminstone såsom förhållandena hittills gestaltst rig, har haft skäl att frukta ör, att de i Cisleithanien rådande tendener kande blifva farliga för honom sjelf, hvarhot grefve Beust har all anledning att hysa mn sådan fruktan, om han än tillsvidare har itt intresse af att ignorera den fara, som 0tar honom. Förhoppningen om att det vastigt skulle bli slut på ministdren Hohenvart har i alla händelser krossats i grund. Det faller alls icke kejsaren in att lägga hinler i vägen för en iinistör, som i ordets gentliga mening blef bildad undar hans egid, sliraminst i ett ögonblick, då ministören förklarar, att den ännu icke kommit utom förveredelsernas stadium, och reskriptet till den vöhmiska landtagen är ju i verkligheten ;ckså blott inledningen till den förlikning, TTC Fot rst FARK oa CM GSE annen JE VR DIE SET