Hvad som meddelas måste vara vigtigt, vara ver tenskapligen hållbart, vara sådant, att det kan ge någon behållning åt anden, vara lämpadt icke för skolstunden utan för lifvet, — Att här alltid. träffa det rätt, att lemna ute så mycket som mö av AL det gamla utanläse-systemets Uverflödiga och betuogande apparat, u.an att förlora den fasta grunden att 5ta och B:ödja Big på: detta har icke alltid varit lätt. Icke heller kan nan tillmäta sig att härutinnan i alla afseenden hafva :yckats. Der sålunda intet bestämdt skäl varit förbanden att gå ifrån det gamla undervisningssättet, har man utan tvekan bibehållit detsamma. Afven i det afseende har folkhögskolan sökt göra skäl för sitt namn, ätt hon Demödigat sig att ställa lärjungarneg egen tanke och förstånd öfver eller breuvid läroboken; icke såsom det vanligen i skolorna är fallet, att boken och dess ord betyda allt, det egna tankearbetet intet, eller så att äfven bär den blinde leder den blinde, utan att någondera inser hvart det bär. Dock har man naturligtvis på intet sätt varit fiendtligt stämd mot läroböcker; tvärtom bar man varit lifligt öfvertygad om, att ju mera sjelfständigt ynglingen lär sig umgås med sin bok, ju mera eger eftertanke han begagnar, desto djupare skall han förmå genomtränga läroboken och läroboken honom. Detta om undervisningen och undervisningssättet I allmönhet vid bärvarande folkhögskola. Om de särskilda ämnena kuana vi yttra os3 i korthet. Hvarje morgon har undervisningen begynt med sång, bön samt läsning och förklaring af ett stycke i Nya testamentet eller uppläsning af något annat allvarligt stycke af framstående författare. (Slutet följer.)