BLANDADE ÄMNEN. En äfventyrare. Arewarks prestgölliSmaa lenenes amt i Norge bar nyligen baft besök af er berre, hvilken kallade sig Siegtried Wilbelm Ma Mahon och som utgaf sig för en systerson till der berömde franske marskalken. Han hade lyckats komma undan vid Sedan, der Napoleon jemte 80,00( man togs tillfånga, men strax derefier föll han : tyskarnes händer, lyckades dock rymma ur fångesskapen och komma öfver till England, hvarirår hau i somras kom öfeer till Göteborg och derifiår till Aremark. På otroligt kort tid hade han lärt sig svenska, hvilket språk han talade med sto: färdighet, men till bevis på ait han dock var den han utgaf sig för, framvisade han ett per siympade fingrsr och ett ärr på ena banden samt ett di:o på halsen som efter ewt kvifstyng. Likaledeg ritade han på ett papper nägra kråkfötter. som skulle föreställa franska. Många kände medlidande med den stackars fransmannen med det berömda namnet, gåfvo honom mat och dryck samt skjutsade honom från den ena gården till den andra. Vidare ivlät han sig kärlekshandel med en ung flicka, som han dock, tyvärr, snart mäste lemna, sade hen, enär kriget skulle åter bli förklaradt om tre månader och ban före denna tid måste vara tillbaka i Frankrike. Olyckligtvis siötte ban till slut på en person, som förstod franska och som började tala till honom på hans föregifna modersmål. För att reda sig ur sitt trångmål, gef han sig vu till att rabla upp någontiog, hvari ej anns ett enda menskligt ord, men då han emellertid fann sig vara misstänkt och fruktade att få göra bekantskap med länsmannen, fann han för godt att skudda Norgea stoft af sina fötter och kila tillbaka till Sverige igen. — Al: xandre Dumas? sista ord. En frensk tidning meddelar förjande: Nåra deden och fullkomiist kraftlös ankom den store mästaren till sin sons vistelseort. Du ser, sade ban till sin son, att jag kommer för att dö hos dig. Författaren till xEn kamelixdam. stker trösta sin fader, som utan att yttra ett ord klädde af sig och gick till sängs. Piötsligt stack ban handen i västfickan och sade: Da såväl som bela ver!den vet, att jag kom till Paris ung och okänd med endast tre loaisdorer i flickan ? — Ja välls Derpå upptog Dumas med ett obeskrifligt leende en, säger en loaisdor ur fickan. Det var hela hans förmögenhet. Se nu, om jag varit en slösare, jag har ja ännu en qsarl — De gamla grafkullarne på Sylt hafva nyligen blitvit uvdersökta af fornforskaren professor Hardela ann. Öiver resultatet sf undersökningarne meddelas följande: Den sydöstligaste kullen innehåller en stor stenkammare med ett oförbrärdt lik, vid hvars sida låg ett bronssvärd af ovanlig skönbet och storlek (78 centimeter) jemte träskids. En avnan praf straxt bredvid vaade sig redep on gång förut hafva blifvit undersökt och tömd, och Vevue kullar i sawma grupp voro icke unuut Ar uppkastede och med jord öfvertöckta stenbögar, hvilka sannolist en gång utsjort icke grafvar, utur: offerkullar. En annan grafhög var desto intressanptare. Den 9 fot långa kammaren ver byggdaf stora stenblock. Ett af desaa syntes bafva sannolikt vid byggandet störtat ned från ena vägger och k-ossat liket I stenhögen, som hetäckte och pingaf kammaren, funnos ett bronssvärd, en bronsknif och några andra vapen instuckra. Sluthgev öppnades den 9 September en liten ku:le, som innehöll en 7 fot lång grafkammare, hvari jemte örbrända ben låg en liten broneknif och tverne pstronknifvar af flintsten. Bruket af dessa senare verktyg, hvilket man annars tiilskrifver den äldsts tensldern, är derigenom konstateradt äfven för len senare bronsåldern (likförbränningsperioden). Ore arne